Aktuellt nummer

Magasinet Skåne / Nr 4 / 2022

Biskop Antje

Magasinet Skåne
Hösten 2009 mötte Magasinet Skånes Mats Weman (text) och Nicklas Rudfell (foto) biskop Antje Jackelén för ett stort reportage.

Idag, nästan fyra år senare, valdes hon till Sveriges första kvinnliga ärkebiskop.

Läs hela reportaget från 2009 här på magasinetskane.se:
Biskop Antje

Biskop Antje

Hon växte upp i Tyskland,utbildade sig i Uppsala och skaffade sig modet att bli biskop i USA.Och i sommar ska hon viga kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Möt biskop Antje Jackelén, Skånes högsta andliga ledare, i ett exklusivt porträtt.

Två minuter över åtta smyger hon hastigt in och sätter sig på bänken framför mig. Den unga kvinnan är nyduschad, håret är fortfarande blött. Hon knäpper händerna hårt, tittar hastigt upp och ler i samförstånd mot kvinnan jämte henne. Hon hann i tid. Sedan vänder hon ner blicken i knät igen. Koncentrerat.

Det är fredag i Lunds domkyrka och morgonmässan börjar. Biskop Antje Jackelén håller i den, tillsammans med sin kaplan, Per-Arne Joelsson. En efter en har gudstjänstfirarna kommit in och sjunkit ner i de nästan tusen år gamla korstolarna längst uppe vid högaltaret.

De flesta har varit här förr. Gamla och unga, kvinnor och män. Fredagarnas morgonmässa är ett andligt gym. Som nybörjare kan man följaktligen känna sig lite bortkommen. Som på en film där man skrattar på fel ställen. Alla andra kan bönerna utantill, vet när man ska säga ”Amen” och när man ska ställa sig upp och sitta ner.

Dagens text handlar om tacksägelsen, om hur tacksamhet är ”det bästa vaccinet mot bitterhet” och som avslut hittar biskopen en skärningspunkt mellan frihet och tacksamhet. ”Där frihet och tacksamhet möts, är det gott att vara.”

Efter nattvarden tar vi i hand med den som sitter närmast. Sedan skiljs alla åt och går vidare ut i vardagen. Biskopen har ett möte med ledningsgruppen på Grand Hôtel, därefter ska hon in till radion iMalmö, för att medverka i programmet Människor &Tro.

Vi promenerar tillsammans i duggregnet längs Klostergatan. Lund är som vanligt. Nästan ingen är vaken. Biskopen hälsar på folk vi möter, nämner några vid förnamn. Det är uppenbart att de här morgonmässorna är ett andningshål, även för henne.

– Det är en vilopunkt i min gärning, vi bär varandra i den här mässan. Det är en gemenskap kring nattvarden, ordet och sjungandet. Varje fredag, när jag är i Lund, betyder detta mycket för mig.

Hon vänder sig om och slänger en hastig blick på domkyrkan, som hon bor en minuts promenad från, i Biskopshuset.

– Den är indränkt i böner. Kyrkan har visserligen över en halv miljon turister om året, men många som kommer är också här för att sitta ner och be. Det är verkligen ett levande kyrkorum.

För sista, men långt ifrån första, gången under vårt möte, visar hon prov på sin bildning, genom att citera från Tomas Tranströmers dikt ”Romerska bågar”:

Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

– Så är det ju med människan! Det öppnar sig alltid något nytt.

Lund är hemstaden för Sveriges första kvinnliga biskop, som valts av kyrkan. Hon kom första gången i slutet av 80-talet, då som komminister och kyrkoherde i Gårdstånga, i Lunds stift.

Men Antje Jackelén föddes 1955 i Herdecke i Westfalen i Tyskland. Pappan Werner var civilingenjör, mamma Marianne läkarassistent. Föräldrarna var uppväxta i den lilla staden och träffades i samband med att de var lärare vid kyrkans söndagsskola.

– Där hamnade ju även jag, så småningom, och kom att växa upp med de bibliska berättelserna. Men jag kan inte peka på något tillfälle där då jag ”blev troende”.

Den som hade störst enskilt inflytande var i stället en lärarinna i tyska på gymnasiet, som tog upp etiska frågor i undervisningen.

– Det var i början av 70-talet, atombomben kändes fortfarande nära.Hon engagerade oss i frågeställningar som: ”Har forskarna ansvar för det som hände i Hiroshima och Nagasaki? Var kommer etiken in?” Där föddes ett intresse för frågor om tro och vetande, som jag sedan dess alltid tyckt varit spännande.

Om det inte vore för denna lärarinna kunde det mycket väl ha blivit ett annat vägval för Antje Jackelén. Hon hade bra betyg efter gymnasiet och hade man bra betyg skulle man välja den utbildning som det då var svårast att komma in på – medicin.

– När jag ändå sökte teologi fick jag höra att jag ”kastade bort mina betyg”.

Efter tre års studier i Tyskland valde Antje Jackelén att flytta till Sverige. I hennes kretsar florerade en diffus Skandinavien-romantik och hon tänkte att ett års studier i Uppsala kunde tillfredsställa den längtan.

Det skulle bli längre än så. I Uppsala träffade hon Heinz, den man som skulle komma att bli hennes make. Han var också tysk,men hade bott i Sverige i 15 år och avverkat hela sin högre utbildning här.

– Min blivande man sa: Jag är inte så hemma i tyskan längre och du behöver ju lära dig språket, så vi ska prata svenska. Det var ett konsekvensrikt beslut att avbryta min utbildning i Tyskland.

Det skulle senare i livet visa sig att Antje Jackelén hade en viss faiblesse för konsekvensrika beslut. En talang för att bryta upp och gå vidare. För efter en tid som komminister vid olika pastorat, och avslutade doktorandstudier vid institutionen för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet, fick hon plötsligt ett erbjudande om att bli professor i teologi vid en högskola i Chicago.

– Det var en stor utmaning när jag blev erbjuden den här tjänsten. Ett ännu svårare beslut än att flytta till Sverige. Nu var det ett beslut som påverkade en hel familj.

Dottern Joanna var 21 år och valde att stanna kvar i Sverige,medan tre år yngre Andrea fick följa med. Beslutet kom, i någon mån, att fattas av Gud. Då och då har både Antje och hennes man, som också är präst, stått i predikstolen och talat om Gud som ”överraskningarnas Gud”.

– Då skulle det ju vara snyggt om vi samtidigt valde att stanna kvar i Sverige. Liksom: ”Jaja, vi vet vad vi har, men inte vad vi får, så vi blir här.” Det bidrog faktiskt mycket på den långa listan över plus och minus. I slutänden blev det ett andligt beslut.

De kom till USA två veckor före 11 september. De var ”non resident aliens” och Antje talar om den första tiden som ”att bli kastad ut i en grym sjö och bara simma”.

– Samtidigt var det slående hur bra vi blev omhändertagna. Jag tror aldrig att jag har varit någonstans där jag officiellt haft så liten tillhörighet, samtidigt som jag känt en så stor social och känslomässig tillhörighet. Bara så enkla saker som att de var måna om att dela med sig av råd, stöd och positiv feedback. Sådant som vi kanske inte är lika bra på här i Sverige.

Så här långt har vårt samtal varit en smula trevande, medvetet försiktigt från min sida. Det är inte varje dag man intervjuar en biskop. Antjes pressansvarige betonade att jag skulle kalla henne ”Biskopen” eller ”Biskop Antje”. Vid förberedelserna till intervjun hette det ibland: ”Det är biskopens lediga dag i dag. Då vill jag inte störa.” Det kändes helt enkelt som om jag skulle träffa Gud. Eller åtminstone påven.

Mina föreställningar visade sig vara helt fel. Efter morgonmässan hörde jag någon av stammisarna ropa ”Antje”. Och när vi fotograferade henne utanför Palaestra, i ett kylslaget Lund, tvingades hon stå utan jacka och skojade genast:

– Och så har jag inte ens en konjak i bakfickan att värma mig med efteråt!

Biskopen i Lunds stift må vara Skånes högsta andliga ledare, hon må vara från Tyskland, med alla fördomar vi nu fäster vid det. Men biskopen – Antje – är rolig, lättsam, extremt bildad och intelligent. Hon är förvisso väl fötrogen med naturvetenskapen,

men när hon sätter kräklan i golvet och pekar ut vägen är det humanismen som leder henne.

Hur mycket av detta som fanns i henne förr, det vet jag inte.Men de sex åren i USA kom att påverka Antje Jackelén starkt. Hon återkommer ofta till skillnader mellan USA och Sverige (och, för den delen, Tyskland). Inte sällan faller jämförelsen ut till amerikansk fördel.

Hon undervisade i södra Chicago, i ”den bluesiga delen”.Högskolan samarbetar med och ligger granne med University of Chicago vid Hyde Park.

– Jag upplevde en social rikedom i Chicago. Det är något jag bär med mig,

som en skatt. Och en erfarenhet med mångfald, som är väldigt påtaglig. I området där vi bodde fanns det mesta av färger och kulturer.

Bara några kvarter bort bodde Barack Obama och hans familj.

– Men jag träffade aldrig honom, tyvärr. Jag brukar säga att det närmaste jag kommit honom är att en av mina kolleger i Chicago hade en dotter som lärde Obamas döttrar att simma!

Klimatet på universitetet var generöst. Antje upplevde starkt hur ens framgång var allas framgång.

– Här hemma härskar fortfarande Jante. Man vågar knappt säga att man publicerat något, med risk för att de tittar snett på en. Vad hon ska göra sig märkvärdig då! I USA säger de: ”Congratulations! Great”. Åren i Chicago var på så vis ett drivhus för mig.

Dessa erfarenheter kom att få stor betydelse fem år senare. Antje var hemma i Lund för en föreläsning. Hon satt en kväll i lägenheten på Linero, som de hade köpt ”för att ha någonstans att bo när vi var hemma”.

Hon tog fram laptopen, för att kolla mejlen i all hast.Då låg där plötsligt ett brev från stiftskansliet i Lund, med en förfrågan om Antje kunde tänka sig att ”stå till förfogande” i valprocessen för tjänsten som biskop i Lunds stift, efter den avgående Christina Odenberg.

– Jag blev själv oerhört förvånad av att jag satt där och tittade på skärmen och kände att det var alldeles självklart att säga ja. Jag behövde inte fundera länge

på det. Och jag tänkte: Där ser man. Hade det här kommit för fem år sedan, hade jag sagt ”aldrig i livet”.

Drivhuseffekten. De amerikanska åren hade gett självförtroende.Men det var nu fråga om ännu ett stort steg för familjen. Ännu ett konsekvensbeslut. Så givetvis ringde hon upp sin man, som var kvar i USA. Inte heller han tvekade.

– Men han sa också: Du ska tala med flickorna!

Självklart tänkte mamman Antje göra det. Nu var visserligen ”flickorna” vuxna kvinnor. Men Antje visste med sig att de inte alltid hade haft det lätt under uppväxten, med två präster till föräldrar. Så deras godkännande var viktigt.

– De har ju fått höra ett och annat som barnen sagt i skolan om präster och kyrkan. ”Du får väl inte göra det, du måste väl sitta hemma och be hela dagarna.” De har sannerligen upplevt den baksidan.

Vad gör man då som mamma?

– Det är inte så mycket man kan göra. Jag kände mig ganska maktlös. Det gick nog ibland över gränsen till mobbning. Och jag var alltid rädd att göra det värre för dem, så vi har mest försökt att stötta dem och ge trygghet.

Men döttrarna var lika positiva. Så Antje tackade ja. Väl medveten om att det var en lång valprocess och att hennes föregångare var kvinna.

–  Det finns ju alltid en risk för backlash. Nu har vi haft en kvinna här, nu kan vi bli normala igen!

Och det fanns fler kriterier som gjorde att hon inte trodde på några större möjligheter.

– Ville de verkligen ha en akademiker? En sådan kan ju inte prata med bönder. Det kunde ligga mig i fatet.Och man vet ju hur det kan vara i Skåne. ”Jaså, passade det inte med Sverige, utan skulle vara Chicago, ja då kan hon ju bli kvar där!”

Men Antje kom att bli positivt överraskad. Flera gånger om. För inte heller gjordes det något nummer av hennes invandrarbakgrund.

– ”Dopet är grunden”, som det heter i biskopsvigningen. Det visade sig varadopet och inte passet som avgör om man kan bli biskop.

För det blev hon. Och hon passade på att skriva historia.Två gånger om. Dels blev Antje Jackelén den första kvinnliga biskopen i Sverige som valdes av kyrkan. De två tidigare kvinnorna, Caroline Krook och Christina Odenberg, utsågs av regeringen. Och dessutom vann hon en jordskredsseger. Aldrig tidigare hade någon biskop blivit vald i första valomgången. Antje fick egen majoritet av rösterna och därmed var saken klar. Den 15 april 2007 vigdes hon till biskop i Uppsala domkyrka och sex dagar senare välkomnades hon i Lunds domkyrka.

Som valspråk tog hon ett citat ur Första Johannesbrevets tredje kapitel: ”Gud är större”. Under ett av våra möten promenerade vi över Krafts torg, den korta sträckan mellan domkyrkan och hennes tjänstebostad i Biskopshuset, och jag dristar mig till att fråga:

Större än vadå?

– Det är precis det som är grejen! Hur viktig jag än tycker att jag är, hur mycket jag än kan göra bort mig – eller vilka stordåd jag än kan åstadkomma – så är Gud större. Jag tycker det är så förtröstansfullt och brukar säga att den sekulära varianten av det är: ”Vad gör det om hundra år?”

Hon talar om en ”religionens återkomst”, om hur allt fler människor väljer att gå pilgrimsvandringar, om vår underliggande längtan efter en djupare tillgång till känslor. Jag prövar med ett slänga in ett citat från Tage Danielsson: ”Om Gud hade funnits hade han väl inte varit så dum att han skapat hedningar.” Och frågar vad Antje gör när hon möter tvivlare.

– Jag brukar betona att man ska unna sig öppenheten och nyfikenheten. Det finns klara paralleller mellan kärlek och tro. En levande kärleksrelation utvecklas, den är inte den samma år efter år. Du vet inte på förhand hur den ska sluta. Det handlar om en vandring, ett utforskande. Samtalet tar aldrig slut.

Antje berättar om hur hon i fjol stod på Kockums Fritid iMalmö. En grupp pensionerade företagare hade en samling.

– Vi pratade treenighet och det var sådan laddning och energi i rummet! Så visst finns det ett sug efter tro, efter kunskap och fördjupning.

Det finns en formell tjänstebeskrivning som bland annat talar om att tillse ordningen i stiftet. Men som biskop kan hon få de mest oväntade uppgifter. Som våren 2008, när den dynamiske chefredaktören för tidskriften Gringo lyckades föra samman en rabbin, en imam och biskopen för att välsigna Malmö FF:s herrlag inför den säsongen.

”Jag vill be förMalmös spelare, ledare, personal och styrelse.Herren välsigne er och bevare er”, sa Antje, och Labinot Harbuzi och Jimmy Dixon, som var spelarrepresentanter för klubben, tog emot välsignelsen.

– Det var en upplevelse att stå där, sida vid sida, med en rabbin och en imam. Det hela var mycket seriöst. Malmö FF är ju ett multireligiöst lag och spelarna har en uppgift som förebilder för unga människor, så det var naturligt för mig att ställa upp.

Jag påpekar att det ju ändå inte gick särskilt bra för MFF. Och biskopen skrattar.

– Nej, vi sa just det i en intervju. Det rör sig ju inte om magi när man välsignar. I slutänden handlar det ändå om att den som är bäst ska vinna.

Till sommaren väntar ett betydligt större uppdrag för Antje Jackelén, när hon, som en av fyra officianter (och den enda kvinnan), ska viga kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Antje är ödmjuk inför att ha blivit tillfrågad, men vill ändå inte förstora sin roll.

– Vigsel är ju en glädjefylld stund, så det var lätt att tacka ja. Och även om jag tidigare träffat kronprinsessan så tror jag nog det handlar om att hovet ville ha

en kvinna och att jag, vid den tidpunkten, är den kvinnliga biskop som varit längst i tjänst.

Men närmast väntar julen, en jäktig tid för en biskop. Samtidigt är det en tid hon uppskattar, eftersom den är tilllåtande. Plötsligt vågar även svenskarna vara lite religiösa.

– Det är ju inte som i USA, där det till vardags är fullständigt normalt att fråga ”Where do you worship?”. I Sverige har det ju länge varit närmast tabu att prata om religiös tillhörighet. Men vid juletid blir det mer tillåtet att vara lite troende.

Men varför är det så?

– Jag tror att man kan dra parallellen med kärleken igen. Under vissa omständigheter är det lättare att bli förälskad. Vi tilltalas av det nyfödda barnet. Och när Gud kommer till oss i ett litet barn blir det ju väldigt dramatiskt. Gud överskrider gränsen mellan det gudomliga och mänskliga. Jag tror det kan spela in.

Familjen Jackeléns egna jultraditioner är inte så omfattande som man kanske skulle kunna tro. En julkrubba, som Antjes familj alltid hade när hon växte upp, är självklar. Men annars styrs julen av tjänstgöringsscheman.

– Jag har en julbön klockan fyra på julafton. Och en midnattsmässa på kvällen. På kvällen brukar det vara fullsatt. Den mässan är mer välbesökt än julottan.

Vi närmar oss Grand Hôtel. Klockan är några minuter i nio. Duggregnet tilltar. Jag frågar henne, avslutningsvis, om hur hon skulle ställa sig till frågan om att ta över efter Anders Wejryd, nuvarande ärkebiskopen, den dagen han avgår. Nog skulle det vara på tiden att Sverige fick sin första kvinnliga ärkebiskop? Hon skrattar igen, den här gången lite avvärjande.

– Jo, men det är det inte du och jag som avgör. Nej, jag tänker inte så. Hon påminner lite om fotbollsspelaren som får frågan om han skulle kunna tänka sig spela i en annan (större) klubb och som (alltid) svarar att allt fokus ligger på den klubb han är i nu.

Biskop Antje Jackelén rundar hörnet mot Bantorget, vänder sig om och ropar.

– Ja, just det. Precis så är det. Jag har fullt upp med mitt stift!

Fakta

Namn: Antje Jackelén.

Ålder: 54 år.

Yrke: Biskop i Lunds stift sedan 2007.

Familj:Maken Heinz och döttrarna Joanna, 29, och Andrea, 26.

Favoritfilm: ”Talamed henne” av Pedro Almodóvar.

Favoritbok: Vid sidan om Bibeln läser jag just numed stor behållning en bok av Rüdiger Safranski.

Favoritmaträtt: Allmat som min man lagar.

Drivkraft: Det somhänder i gudstjänsten – glädjen över samhörighetenmed Gud, varandra och hela skapelsen.

Okänd talang: Spelade trumpet när jag var ung.

  • Prenumerera på vårt nyhetsbrev

    • Lämna ett svar

      Din e-postadress kommer inte publiceras.

      Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

      Sommarnumret ute 21 juni

      Magasinet Skåne  

      Den 21 juni är vårt extra tjocka sommarnummer ute i butikerna! 

      • Möt skådespelaren Rolf Lassgård – om sårbarhet, hemlängtan och att avslöja en hemlighet.
      • Vi ger er 156 somriga utetips.
      • Galen i glass – från mjukglass till gelato
      • Finn lugnet vid insjön: fika, vandra, bada, vila.
      • Sommarshopping – härliga butiker på Österlen.
      • Skåne från luften – från Kullaberg till Rörum.
      • 135 krogar och kaféer i vår stora guide.

      Nya numret finns i butikens tidningshylla den 21 juni.
      Eller så kan du beställa en billig prenumeration här – 3 nr för bara 174 kr!

      Läs mer

      Nytt nummer ute 7 dec

      Magasinet Skåne  Den 7 december är vårt stora, nya nummer ute i butik!  Vi presenterar alla 12 vinnare i vår stora tävling Skånes bästa! Bland dem: Årets bästa skåning Oscar Töringe! Programledaren Farah Abadi om fattigdom, ärlighet och att tycka om sig själv! Shopping i storstan: Bästa butikerna i Malmö! Nordisk gatumat till folket – skånsk streetfood!... Läs mer

      Årets Läsarfavorit – rösta på din favorit här

      Skånes bästa!  NOMINERINGAR TILL ÅRETS LÄSARFAVORIT KLARA Tack för alla nomineringar till Årets Läsarfavorit som vi fått in till redaktionen! Vi har valt ut de tre förslag som fått mest nomineringar och fram till den 17 november kl 09.00 kan du rösta på din favorit. Vinnaren avslöjas i vår webbsändning 1 december. Kom ihåg att din röst... Läs mer

      Prenumerera på Magasinet Skåne!

      Halvår 3 nr för 174 kr
      Helår 6 nr 314 kr

      Beställ din prenumeration på Magasinet Skåne här

      Instagram

      I nya numret: Johan Wester

      Nej. Han kallar sig ogärna komiker. Däremo...

      I nya numret: Jill Johnson mitt i livet

      Länge var hon countrytjejen från Ängelholm...

      Peder Fredricson – lyssnar på häst...

        Han är vinnaren som tagit sig till ...

      I smakernas rike

      Nya numret: I smakernas rike

      I ett stort reportage får du följa med på ...

      Sotnosens Korvkafé i nästa nummer

      Den 7 mars kommer ett fullmatat vårnummer ...

      Restaurant Gorilla, Kødbyen, Köpenhamn

      Bästa krogtipsen i Köpenhamn just nu

      Vår krogreporter Mån...

      Jesper Heimerson tipsar om Moderna i Brösarp

      Redaktionens helgtips

      Kristina Olsson, red...

      Ebbe Vollmer på Snapphane

      Två nya Malmökrogar

      Två nya, mycket lova...