Carl Stanley

Hämtar humorn från livet

Från prisad tonårig trollkarl till framgångsrik komiker. Carl Stanley är 25 år och redan humor­veteran. Med micken i hand utforskar han sitt liv och hävdar sin rätt att vara ung, ovetande och rådvill. Nu gör ståupparen från Helsingborg sig redo för en tredje soloturné med föreställningen Akta Huet.

av: HANNA WELIN  foto: JOHAN BÄVMAN

Publicerad första gången:  MAGASINET SKÅNE NR 2 2022

De flesta av Carls kompisar är i humorbranschen. ”Vi är ett tajt gäng. Det är svårt att ha vänner med nio till fem-jobb när man själv jobbar de flesta kvällar i veckan”, säger han.

D

Det tycks mycket i dag. Tvärsäkra röster staplas på varandra, den ena högre än den andra. Kanske är det just därför en episod i Carl Stanleys senaste föreställning Född 1996 har satt sig. Han står i strålkastarljuset i T-shirt och sneakers och säger att han inte vet vad han tycker om allt som det ska tyckas om. Deklarerar att han egentligen inget kan och hävdar sin rätt att slippa ta ställning.

”Kan man få växa klart i det här jävla landet innan man börjar ställa en massa frågor. Jag kan ju inte ens frosta av en frys utan att det blir översvämning. Fråga någon som kan backa med släp, då får du ett rimligt svar. Fråga inte mig.”

Nu, två år äldre och en pandemi senare, sitter han på ett fik i Malmö med en kopp bryggkaffe i ena handen och en snusdosa i den andra. Han är här för att testa och finslipa några skämt på stans standup-klubbar inför premiären av nya föreställningen Akta huet. Hela våren och hösten ska han åka land och rike runt till fullsatta post corona-salonger.
– Kanske tycker jag lite mer den här gången. Men jag skriver utifrån den jag är och det råkar vara en person som är ung och ovetande.

Livet är svårt och komplicerat redan som det är, menar han. Hur ska du kunna ta ställning till än det ena och än det andra när du har ett liv att leva och få ordning på?
– Jag tar upp det som är relevant för mig i stunden. Jag har inte tid att rädda världen. När folk säger att de, exempelvis, ska rädda alla sälar tänker jag: Nu? Har ni inte också det rörigt där hemma eller grejer ni har dåligt samvete för som ni måste ta tag i?

Nej, Carl Stanley är inte de uttalade åsikternas man eller killen som slår på stora trumman. Snarare iakttagaren som gör humor av livets absurditeter. Som ser de där detaljerna som andra missar och skruvar dem ett varv. Blottar det pinsamma och sårbara och avslöjar vår ständiga dubbelmoral.

Carl Stanley

ÅLDER: 25 år
BOR: Lägenhet i Stockholm
FAMILJ: Singel, föräldrar och bror i Helsingborg
GÖR: Komiker och ståuppare
AKTUELL: Turnépremiär med nya föreställningen Akta huet, som spelas runt om i framför allt södra Sverige i vår och höst.

Han har gjort en grej av att han tidigare var en aning överviktig, av att han är kort, av att han har diabetes. Skojat om att det är världens prestation när någon som han får ligga.
– För mig är det inte jobbigt, snarare terapeutiskt. Skratten jag får är enande. Vi funderar ju alla på hur vi ser ut, vi är ju alla där på ett eller annat vis.

Bara en gång, när han skämtade just om övervikt, kände han att publikens skratt var för rått, att de skrattade åt och inte med honom.
– Då tog jag bort det skämtet ett tag. Jag måste själv personligen ha accepterat sådant som jag skojar om.
Att provocera är inte Carls grej. Hans uppsåt är inte att göra folk arga. Ändå har han aldrig dragit ett skämt i offentligheten som inte har fått kritik.
– Du får skämta om allt, men du får så klart också bli kränkt av allt. För mig är kontexten jätteviktig. På en släktmiddag får du bete dig, köper du biljetter till min föreställning är förväntan en annan.

Jag har en teori om att ståuppare och komiker helt enkelt är lite känsligare än andra.

Carls mål är att folk ska skratta, med värme. Han vill nå ut och bli förstådd, och han vill visa att vi människor inte är så olika trots allt. Det är där, i det allmänmänskliga, han har hittat sin roll och mening.
– Här är vi tillsammans, oavsett vem vi är, vår ålder eller vem vi röstar på. Det jag vill säga är: var inte rädd, du är inte ensam om den här eller den där känslan. Den är något vi alla känner, det är bara så det är att vara människa.

Det är också ur vardagens händelser och känslosvall som han fiskar upp sina idéer och bygger sitt material.
– Jag har en teori om att ståuppare och komiker helt enkelt är lite känsligare än andra. Att vi exempelvis uppfattar om det är dålig stämning i rummet. Det är ju inte så att en massa roliga saker händer just dig, som folk kanske tror, utan att du lyckas se det roliga i det.

Den enda input du behöver, menar han, är ditt eget liv.

»Jag har inte tid att rädda världen.«

Varje dag skriver Carl Stanley tusen ord. Det kan vara en tanke, en iakttagelse eller en lös idé, ett frö till ett kommande skämt.

Carls liv tog sin början i Helsingborg. Han och lillebrorsan växte upp i en villa i utkanten av stan. Mamman är sjuksköterska, pappan jobbar på ett glasmästeri och de hade ”en vanlig, schyst uppväxt”. Föräldrarna var stöttande och inte överdrivet curlande och lät honom satsa på det han ville. Humornörden i honom väcktes när han var åtta, av Eva Rydberg.
– Det var en revy på tv, jag såg den om och om igen, jag var helt
fast. Det var något med skratten på de rätta ställena, med den musikaliska rytmen och känslan för rummet som jag trivdes i.

Han säger att han alltid har varit både ”apig och nördig” och som elvaåring dök han ner i trolleriets magiska värld. Han blev skicklig. Snart både uppträdde han och vann pris, bland annat som svensk mästare i salongsmagi och i close up-magi. Men trots framgången var det något som skavde.

Carl beskriver det som att illusionerna han skapade på scen byggde en mur mellan honom och publiken. Men under de stunder då han pratade och skämtade direkt med åhörarna hände precis det motsatta.
– För varje skämt du drar förstår publiken lite mer av dig. Så jag bestämde mig för att det var standup jag ville hålla på med.

Under gymnasietiden tillbringade han kvällarna på Malmös humorklubbar. Målmedvetet, för att lära och träna. Sommaren efter studenten jobbade han som vårdadministratör, det enda ”riktiga jobb” han har haft, som han själv säger. Med 15 000 kronor sparade i ett kuvert begav han sig därefter till huvudstaden, där han hittat ett vindsrum att hyra. Det var i Stockholm humorklubbarna var flest och Carl siktade på att slipa sina förmågor varendaste kväll. Han åt makaroner och räknade slantarna. Nya pengar behövde ticka in innan kuvertet gapade tomt.
– Ena dagen stod jag framför sju fyllon på en bar, nästa var det Norra Brunn.

Mitt Skåne

HÄR ÄTER JAG GÄRNA…

”Korvkiosken Fyrkanten på Stattena i Helsingborg. Jag beställer gärna två grillade med mos där. Jag gillar det blandade klientelet. Det är ett bra ställe att observera människor på och lyssna till deras prat.”

HÄR HANDLAR JAG GÄRNA…

Malmö musikaffär . Jag älskar att kolla in olika gitarrer. Jag spelar själv, som en terapigrej. Jag gillar ju att nörda ner mig, men mina intressen blir lätt till jobb. Men gitarrspelande och fotograferande håller jag på med för själva görandets skull, inte för att bli bra.”

PLATS JAG GÄRNA BESÖKER…

Industriområdet på Berga i Helsingborg. Jag gick där senast i går, samma väg som jag tog varje dag till min högstadieskola. Jag tycker om att prata högt med mig själv, processa tankar och frågeställningar.”

”Jag tror inte att det finns någon som har bra självkänsla och självförtroende. Bara bättre eller sämre”, säger Carl Stanley.

»Det sägs att du inte kan bli profet i din egen hemstad. Men jag upplever en stark lojalitet.«

I början av 2016 hoppar Carl in i en taxi. ”Vänta lite, säger chauffören, jag måste bara se färdigt videon” och fortsätter att skratta åt killen i telefon som gastar på om systemkollaps medan han traskar runt på Stockholms välordnade gator. Att den gastande killen på skärmen är hans passagerare går honom förbi.

Systemkollapsklippet visar sig bli Carl Stanleys genombrott. Snart medverkar han i Parlamentet, som den yngste panelmedlemmen någonsin. 20 år gammal ger han sig ut på turné med en egen föreställning. I dag, som 25-åring, är han alltså redan veteran i branschen.

Let’s Dance  och sådant är inte min grej. Jag skulle känna det som att jag lurade min publik.

Men han är inte killen som gillar att synas för sakens skull. Så har han också konsekvent tackat nej till att medverka i allsköns olika underhållningsprogram.
Let’s Dance och sådant är inte min grej. Jag skulle känna det som att jag lurade min publik.

Sedan han själv började sälja biljetter till sina föreställningar har han klarat sig bra ekonomiskt. Det är dessutom på standup-scenen han trivs bäst. Där har han full kreativ frihet.
– Jag slipper allt runtomkring och får samtidigt ut det jag vill.

Just behovet av att få ut, i bemärkelsen formulera och få ur sig, är stort hos Carl. Det blev smärtsamt tydligt under pandemin. Stiltjen fick honom att inse att skrivandet och pratandet på scen är hans sätt att hantera livet. Utan en scen att stå på tycktes hela hans identitet vara i gungning. Dagarna hemma i lägenheten i Hässelby strand blev långa och Carl gick in i en depression.
– Min nya föreställning handlar mycket om psykisk ohälsa. Jag har fått en jävla livsförståelse för vad det innebär att vara ledsen på riktigt. Själv fick jag ta antidepressiva. Nu har jag slutat medicinera och mår fint.

För ett halvår sedan separerade han och sambon, ”en coronaseparation”, säger han med ett snett leende och tillägger att det var bra och rimligt att de gick skilda vägar. Nu när inget längre binder honom till Stockholm funderar han på om det inte är dags att beställa en flyttbil och dra till Göteborg.
– Jag är inget fan av medie-Stockholm. Göteborg har fått en bra humorscen och ligger dessutom mycket bättre till geografiskt. Jag åker ju runt mycket.

Under pandemin gjorde Carl programmet Jorden runt i Google maps på sin Youtubekanal, där han tog med tittarna till olika platser och beskrev – och drev med – det han såg. Själv älskar han att kuska runt i Sverige. Besöka mindre städer och orter och insupa vad som gäller där.
– Du får en förståelse för hur folk har det. En av anledningarna till att skåningar är överrepresenterade i standup tror jag är att det i Skåne finns så många olika sorters liv på liten yta.

I Stockholm har Carls helsingborgska gjort att han kommit att identifiera sig än mer som skåning, eftersom det är det första folk uppfattar. Men det finns också något i humorn som avslöjar honom, menar han. Bästa vännen och partnern i podden Tombola, Marcus Berggren, är från Kungälv.
– Det finns en del av min humor som han inte kan förstå. Något i den skånska, gubbiga inställningen som inte når honom.

I Skåne, menar han, är främlingsfientligheten överrepresenterad. Men också toleransen. Jargongen kan vara hård och det finns en typ av realism som kan uppfattas som pessimistisk – eller ärlig.
– Det brukar sägas att du inte kan bli profet i din egen hemstad. Men jag upplever en stark lojalitet. Skåningar är snälla med att komma på mina föreställningar. Det var länge sedan det inte var utsålt i södra Sverige.

Carl Stanley har ingen plan b. Han vill fortsätta med det han gör och bli ännu bättre. Helst bäst. Förhoppningen är att den lojala publiken ska följa honom tills skägget har grånat.
– När jag är färdig, kanske om 40 år, tänker jag att man ska kunna titta tillbaka på alla mina föreställningar och se hur en människa växer fram.

”Humor bygger på att du vågar sikta på att ge dig ut i gränslandet. Då är det oundvikligt att du hamnar på fel sida ibland”, säger Carl Stanley.

3 röster om Carl Stanley

Marcus Berggren

Komiker och kompis, och gör Tombola podcast tillsammans med Carl Stanley
”Carl är min bästa vän. Jag minns att jag såg honom på en klubb, och då var han väl bara tonåring, och tänkte att den killen kan dra åt helvete. Så begåvad var han. Men han nästlade sig snabbt in i mitt liv och vi blev bästa kompisar direkt. Han är väldigt snäll, på det där klassiska sättet. Dessutom har han varit något av en karriärdoktor för många. Han kan säga ’klipp dig, ring den här personen och dra det här skämtet så fixar det sig’. Och det funkar. Det är skrämmande. Jag hade unnat fler att ha en Carl Stanley i sitt liv.”

Petrina Solange

Komiker
”Carl är en schyst och flitig person. Och så jävla grym och skicklig på standup. Han har både ett starkt skriveri och skyhög andel skratt i minuten. Med Carl är det roligt rakt igenom. Jag trivs jättebra med Carl. Han är vad jag skulle kalla en vettig människa, och en ödmjuk.”

Lena Frisk

Komiker
”Jag är en av dem som upptäckte Carl när han var helt ny, på en klubb i Helsingborg där jag var huvudakt. Jag reagerade på hur väldigt duktig han var och såg hans stora talang. Efter det tog jag med honom på ett eget gig jag hade och därefter satte jag honom som huvudakt på min klubb MACK. Han kan ha varit bara 17 år, så han tog sig upp på rekordtid. Carl har både funny bones och en känsla för publiken, vilket faktiskt inte är vanligt.”

Bli prenumerant

Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!

Vårt nyhetsbrev

Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes nyhetsbrev för att få relevanta uppdateringar och påminnelser.

Relaterat innehåll:

Porträtt

Eva Rydberg

Att få applåder har aldrig varit viktigt för Eva Rydberg. Än mindre att bli igenkänd på stan. För henne är det bara en sak som räknas – att locka till skratt och själv få brista ut i ett då och då. Möt henne om att vara riksclown men också perfektionist.

Porträtt

Per Lasson

Det är svårt att få jobb och dåligt betalt, varnade pappa. Ändå valde Per Lasson att följa sin längtan att bli skådespelare. Efter två decennier på ­teaterscenen blev han Jesse i Tunna blå linjen.

Porträtt

Daniel Berlin

För tre år sedan stängde Daniel Berlin sin hyllade stjärnkrog i Skåne Tranås. Beslutet var enkelt, hans fru hade drabbats av cancer och han skulle snart bli ensamstående pappa till deras små tvillingpojkar. I dag är han på en ny plats i livet – och på Österlen.

Porträtt

Susanna Dzamic

Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen.