Eva Rydberg
Lever för skratten
Att få applåder har aldrig varit viktigt. Än mindre att bli igenkänd på stan. För Eva Rydberg är det bara en sak som räknas: att locka till skratt – och själv få brista ut i ett då och då. I dag, över 70 år efter scendebuten, fyller barn Tiktok med ”Rena rama ding dong”-moves.
av: HANNA WELIN foto: JOHAN BÄVMAN
Publicerad första gången: MAGASINET SKÅNE NR 3 2021
”Min mor var väldigt duktig dansare, men familjen hade inte råd med dansskola. När det var min tur jobbade hon hårt för att jag skulle få möjligheten”, säger Eva Rydberg.
V
Vad har barn i nordvästra Skåne och Frank Sinatra gemensamt? Svaret lyder: De har fått Eva Rydberg att ta en omväg för att undvika ett möte. Inte för att hon inte gillar barn eller Sinatra, utan för att slippa bli generad.
Flyktvägen undan Frank Sinatra tog hon i Globen 1990 där hon var förartist till den store ikonen. När hon till rungande skrattsalvor klev av scen fick hon syn på Sinatra som gått ut från logen för att hälsa och, troligen, berömma. Men Eva, hon pep kvickt i väg åt ett annat håll.
I dag, trettio år senare, är det platser med mycket barn som får henne att vika undan. Sedan hon och kompisen Ewa Roos gjorde succé med låten ”Rena rama ding dong” i Melodifestivalen flockar sig barnen runt henne för att ta selfies och visa hur väl de repat in hennes danssteg.
”De är så gulliga. Det är fantastiskt, vem hade kunde ana att vi skulle bli så populära nu, så här på äldre dar?”
”Men jag blir ju alltid så generad. Jag har aldrig riktigt gillat att vara en så kallad kändis som blir igenkänd på stan.”
Men det blir hon, så klart. Även denna kyliga vårdag i Fredriksdals trädgårdar i Helsingborg plockar förbipasserande upp mobilen för att ta en bild. Eva Rydberg är en av få artister som är välkänd, oavsett vilken generation svenskar man frågar. Som skådis, komiker och regissör. Som riksclown, sångerska och julkalenderveteran. Och som teaterdirektör för Fredriksdalsteatern.
När vi träffar Eva 2021 har hon drivit friluftsteatern i 27 år, nästan lika länge som företrädaren Nils Poppes 28. På sommarens repertoar står en ny uppsättning av Pang i bygget. Det gjorde den redan 2020, innan en viss pandemi satte käppar i hjulet. Nu väntar hela ensemblen spänt på besked. Kommer regler och rekommendationer att göra det möjligt att släppa in en tillräcklig publikskara?
”Vi är ju utomhus. Håller man avstånden och inte flåsar eller skrattar ska det ju inte vara någon fara.”
Eva Rydberg
ÅLDER: 80 år
BOR: Helsingborg
FAMILJ: Maken Tony Johansson, sonen Kalle och dottern Birgitta och tre barnbarn
KARRIÄR I URVAL: Anybody i West side story, clown i Cirkus Scott, karaktärerna Bofinken Knut, operasångerskan Rosa von Drinkenskvätt och Karate-Karin. Rollen som Charity Hope Valentine i Sweet Charity, Miss Hannigan i Annie, Fanny i Funny girl, fru Agnes Borck i Farmor och vår herre och professor Styregaard i Jakten på tidskristallen
Inte skratta – när du är på scen?
”Man sitter bakom varandra, så det är ingen fara” säger Eva – och skrattar.
Trots vårsolen har hon virat en varm sjal runt halsen. För mer än ett år sedan drabbades hon av lunginflammation och en hosta som inte ville ge med sig, och spökar än i dag. Eva misstänker också att hon har haft corona, men har inte fått det bekräftat.
”Så kanske är jag immun, men jag måste vara jätteförsiktig för att inte få andra virus. Egentligen ska jag ta det lugnt, men jag sköter mig inte direkt.”
Nej, att ta det lugnt har aldrig varit Evas grej. Som liten var hon en spänningssökare, ett påhittigt busfrö. Fem år gammal kom hon på en lek som gick ut på att ställa sig mitt på vägen och inte vika undan förrän bilarna kommit riktigt nära. Som sjuåring klättrade hon upp på gårdens brandstege, hela vägen upp till fjärde våningen, medan pojkarna hejade på.
”Min mamma fick förstås en chock.”
För att försöka få pli på sin dotter hände det att mamman gav Eva örfilar och pisk med mattbankaren. Eva hade svårt att förstå varför, hon älskade ju sina föräldrar. Men det var väl så det skulle vara, tänkte hon, att föräldrar agade sina barn.
”De trodde att de gjorde det enda rätta. Vi pratade ut innan de dog och då grät vi alla tre.”
Familjen bodde i arbetarkvarteren på Spångatan i Malmö och hade en knaper ekonomi. När Eva ville börja dansa balett tog mamman ett extra jobb som trappstädare för att ha råd med dotterns lektioner. Eva var duktig och drömde om att bli en klassisk ballerina. Problemet var bara att hon inte kunde låta bli att spexa och göra roliga grimaser. Det var helt enkelt alldeles för roligt – och lätt – att väcka de andras kluckande skratt. Likadant var det i skolan där Eva ständigt skickades ut i korridoren.
”Min danska danspedagog i Köpenhamn sa att jag skulle passa bättre på cirkus, och så blev det ju också under ett par år långt senare. Men jag ville ju så gärna bli klassisk ballerina, så jag var förbaskad på mig själv.”
»Min danska danspedagog i Köpenhamn sa att jag skulle passa bättre på cirkus.«
Annons:
”Jag är den mest okända kändisen, skrev en tidning en gång. Så är det nog”, säger Eva Rydberg.
»Jag var ju heller inte den som brydde sig om att vara fin och gullig, det har jag aldrig gjort.«
Åtta år gammal stod hon på scen med Folkets parks barnteater, hela sommaren igenom.
”Jag älskade det och jobbade hårt.”
Det har hon fortsatt med, år efter år med samma obändiga energi. Genombrottet kom 1965 i rollen som Anybody i musikalen West side story på Odense teater. Två år senare spelade hon Minni Fay i Hello, Dolly! på Oscarsteatern i Stockholm. En stor roll, inte alls tänkt att locka till skratt.
”Ändå skrattade folk som galningar. Jag vände mig om för att se vad som var tokigt. Hade jag en bh hängande efter mig, eller vad var det?”
Det var ingen bh. Det var Eva Rydberg.
”Efteråt kom Jan Malmsjö fram till mig och sa: Äntligen, en komisk tjej! Det var då jag verkligen förstod att jag var rolig.”
En kvinnlig komedienn tillhörde inte vanligheterna, på den tiden var det bara Birgitta Andersson och Margaretha Krook, säger Eva.
”Jag var ju heller inte den som brydde sig om att vara fin och gullig, det har jag aldrig gjort.”
Hon skakar på huvudet.
”I dag är det där än värre. Vissa flickor ser ju ut som porslinsdockor och kan knappt ens skratta. Unga tjejer som har läppar som ser ut som Kalle Anka. Det är så synd om dem, de är ju så söta som de är. Men det handlar väl om den tid vi lever i.”
Nu på äldre dar kan hon dock tycka att det är jobbigt att möta spegelbildens rynkor. Men hon håller sig till peeling och att vara ”drottning av dyra krämer”.
”Det finns helt klart ett tryck på en i min ålder och jag kan absolut förstå att kvinnor vill fräscha till sig. Men ungdomarna?”
Alltsedan Eva själv var ungdom har rollerna och showerna avlöst och överlappat varandra. Ofta har hon spelat komedi, men emellanåt också drama. Som frilansande artist, utan trygga anställningsvillkor, vågade hon inte säga nej till ännu ett erbjudande. Under perioder hade hon därför tre jobb samtidigt: tv-inspelning på dagen, teater på kvällen och krogshow på natten. Som den ambitiösa perfektionist hon är, krävde hon av sig själv att prestera på topp. Alltid. Hur mycket hon än älskade det hon gjorde kostade det på.
Under ett besök i USA skenade hjärtat så fort att hon kördes med ambulans till sjukhuset. En utarbetad dag i Stockholm stannade hon bilen mitt på Essingeleden, i full panik.
”Jag kunde inte andas, jag var säker på att jag skulle dö.”
Idag skulle panikångesten troligen ha räknats som ett utslag av utmattningssyndrom, konstaterar hon.
”Jag var så elak mot mig själv, jag blir ledsen bara jag tänker på det. Jag kritiserade mig själv hårt och tänkte att andra var bättre. Inte så att jag var avundsjuk, det har jag aldrig varit. Tvärtom är jag den som alltid berömmer. Jag var bara inte förlåtande när det kom till mig.”
Det har tagit tid att bli snäll också mot sig själv. Eva är fortfarande den som inte ger sig förrän en föreställning är precis så bra som hon vill. Inget lämnas åt slumpen. Men skulle något ändå inte bli som hon tänkt sig har hon lättare att förlika sig med det.
”Jag brukar säga till unga artister, och min egen dotter, att sluta vara så hårda mot sig själva.”
Både Evas son och dotter är skådespelare, men så har de också vuxit upp på och bakom scen, och många är gångerna då de tryggt somnat under bordet i sin mammas loge.
”Innan de började skolan kunde de följa med ut på turnéerna. Vi hade så roligt ihop! Även om jag jobbade mycket tror jag att de kände att jag fanns där för dem.”
Tony Johansson, maken sedan 42 år, är musiker och den som sköter allt praktiskt på Fredriksdalsteatern. Evas klippa och stora kärlek.
”Jag har världens bästa man, som aldrig har haft problem med att stå bakom mig. Han vet hur mycket jag älskar det jag gör, även om han förstås kan oroa sig över att jag inte vilar tillräckligt.”
Dessutom, tillägger hon, har han humor. Det viktigaste av allt.
”Privat är det han som är den roliga, inte jag. Hemma håller jag mest på med hemmet, går ut och går, gör yoga och läser manus.”
Länge uppträdde Eva med sina egna shower. Tills för trettio år sedan då hon fick nog.
”Jag var så trött på att vara just Eva Rydberg. Sista gången var på Scandinavium i Göteborg. Jag minns fortfarande hur jag grät av lättnad och glädje efteråt. Mot slutet hade det känts som att jag lurades, jag gjorde det ju bara för att jag skulle.”
Att kliva ut på scen i rollen av en karaktär är något helt annat.
Annons:
”Jag tycker att mitt jobb är så jädrans roligt”, säger Eva.
Mitt Skåne
HÄR ÄTER JAG GÄRNA…
Kulla Gunnarstorp gårdsbutik. ”Där är det trevligt att handla. De har både blommor, mat och annat. Men egentligen är jag ingen som gillar att gå i affärer, inte sen jag blev så kallat känd. Ser jag exempelvis kläder jag gillar passar jag på att köpa tre exemplar direkt.”
HÄR HANDLAR JAG GÄRNA…
Hillesgården i Östra Ljungby. Jag har varit med och byggt upp Hillesgården och hjälper till där så mycket jag bara kan och orkar. Men nu under corona har det tyvärr inte blivit så mycket.
PLATS JAG GÄRNA BESÖKER…
Pålsjö krog i Helsingborg. Det är så mysigt, jag älskar det. Och så ligger det nere vid havet. Sist hade vi vår premiärfest där. Dessutom tycker jag mycket om Sofiero, där jag gärna äter.
Applåder och goda recensioner är kul, men de är inte på långa vägar lika viktiga som publikens skratt. I Evas värld är det alltid skrattet som vinner, precis som i balettsalen som liten flicka.
På Fredriksdalsteatern har hon varvat musikaler, komedier, farser och, som på Nils Poppes tid, folklustspel. Scenkonster som sällan välkomnats i kulturens finrum.
”Det där har jag aldrig brytt mig om. För mig är det ett kneg. Jag är arbetarbarn, tacksam över att jag får göra det här.”
”Jag tycker mest synd om dem som håller på, de missar så mycket. Faktum är att det är mycket svårare att spela komedi och få folk att skratta. I en dramaroll får du spela i fred, utan att behöva läsa av publiken på samma sätt.”
»Jag är arbetarbarn, tacksam över att jag får göra det här.«
Just nu är hon irriterad över något hon ser som en annan typ av snobbism. Eva berättar att Sveriges Radios P4 Malmöhus ratat ”Rena rama ding dong” från sina spellistor.
”Den anses för old fashioned och ska därför aldrig spelas, aldrig! Varför, man ska väl vara lyhörd och lyssna på vad folket vill höra? Snacka om att bojkotta seniorer.”
I juni 2021, när Eva fyllde 78 år, var hon förstås inte redo att dra sig tillbaka. Efter Pang i bygget väntar en nyskriven folklustpjäs på Fredriksdalsteatern.
”Så länge jag tycker att det är roligt, fortsätter jag. Ta i trä.”
Med facit i hand är det kanske tur att den unga grimaserande flickans planer på att bli prima ballerina grusades.
”Då hade jag varit pensionerad sedan länge, kanske med en kropp lika utsliten som en gruvarbetares.”
Hur tråkig Eva Rydberg än säger sig vara privat, har hennes unika förmåga att underhålla och locka fram de förlösande och livsavgörande garven behövts. Så också nu.
”Det är min mening med livet, att underhålla och få människor att ha det gott för stunden.”
När Eva var yngre hände det att hon drog på sig en peruk och satte på sig solglasögon för att slippa bli igenkänd på stan.
3 röster om Eva Rydberg
HASSE ANDERSSON
Sångare och låtskrivare
”Eva är en otrolig människa. Jag vet ingen annan som har en sådan energi, förutom min fru då. Hon är otroligt noggrann och lämnar inget åt slumpen. Men hon begär inget av andra som hon inte också begär av sig själv. Vi har showat mycket tillsammans genom åren och hon är fantastiskt duktig. Eva är en varm och go människa som sprider glädje omkring sig och verkligen bryr sig om andra. Då och då kommer det ett sms från henne med varma, uppskattande ord. Hon är en glad kompis som jag är väldigt glad att ha som vän.”
EWA ROOS
Sångerska och skådespelare
”Eva är min jättefina, trofasta kompis och arbetskamrat sedan 50 år tillbaka. Vi har samma humor och kan skratta så att vi tjuter. Vi är väl lika barnsliga, hon och jag. Eva är en perfektionist och till skillnad från mig gör hon inte en massa grodor. Hon sliter med mig, som nu med dansen i Rena rama ding dong. Vad begär du av mig? säger jag, men hon bara: Du klarar det! Det kan vara riktigt jobbigt ibland, det kan jag säga dig (haha).”
BIRGITTA RYDBERG
Evas dotter, skådespelare och dansare
”För mamma är yrket också en passion. Trots åldern är hon fortfarande full av kreativitet och nyfikenhet. Det är inspirerande. Hon har en otrolig energi och ger sig aldrig. Samtidigt har hon alltid tid att hjälpa andra. Jag förstår inte hur hon får ihop det. Som mamma fanns hon alltid där, hur mycket hon än hade att göra. När jag var ung var hon lite överbeskyddande, minst sagt, men i dag är jag själv kanske än värre.”
Bli prenumerant
Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!
Vårt nyhetsbrev
Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes nyhetsbrev för att få relevanta uppdateringar och påminnelser.
Relaterat innehåll:
Ola Salo
Ola Salo är en glammig rockstjärna som trivs bäst på den skånska landsbygden. En prästson som inte är kristen men gärna spelar Jesus. En tvåbarnspappa som har svårt att få vuxenhatten att passa, som har lättare för att komponera en kontrapunktisk fuga än att få till vardagsmorgnarna hemma.
Per Lasson
Det är svårt att få jobb och dåligt betalt, varnade pappa. Ändå valde Per Lasson att följa sin längtan att bli skådespelare. Efter två decennier på teaterscenen blev han Jesse i Tunna blå linjen.
Daniel Berlin
För tre år sedan stängde Daniel Berlin sin hyllade stjärnkrog i Skåne Tranås. Beslutet var enkelt, hans fru hade drabbats av cancer och han skulle snart bli ensamstående pappa till deras små tvillingpojkar. I dag är han på en ny plats i livet – och på Österlen.
Susanna Dzamic
Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen.
