Farah Abadi

Duger som hon är

För tio år sedan klev hon in i radiostudion för första gången – tack vare en historia om varför tjejer bara kan bajsa när de är hemma. Alltsedan dess har Farah Abadi hörts och synts i allt från Karlavagnen  till På spåret  och Mello. Hon har energi och pondus som få, och trots att hon älskar att mysa runt i pyjamas har hon aldrig söndagsångest.

av: HANNA WELIN  foto: JOHAN BÄVMAN

Publicerad första gången:  MAGASINET SKÅNE NR 6 2022

”Jag har mitt drömjobb, att få sitta och prata med folk”, säger Farah Abadi.

F

Farah Abadi är befriande ovanlig. Utan att ursäkta sig, förmins­ ka sig eller blinka säger hon att hon tycker om sig själv.
– Får jag kritik är min första instinkt: Är du dum i huvudet, hur kan du säga eller tycka så om mig?

Ja, hur skulle någon? Uppkrupen hemma i den grå hörnsoffan i radhuset utanför Malmö har Farah samma avväpnande leende och nyfikna blick som hon har i tv­rutan. Hon har precis kommit hem från en av sina återkommande turer till huvudstaden. Just nu spelar hon in två olika SVT-program: 1 mot Sverige och På spåret där hon tävlar tillsammans med Johan Glans. Dessutom har arbetet med nästa omgång av Mello dragit i gång.
– Jag ska följa artisterna och deras vardag hela vägen fram, tills en av dem vinner. Det ska bli så sjukt roligt.

Farah Abadi

ÅLDER: 33 år
BOR:
Radhus utanför Malmö
FAMILJ: Sambon Johan och barnen Zakarias, 4, och Juni, 1
GÖR: Programledare i både radio och tv
AKTUELL: I tv-programmen
På spåret, 1 mot Sverige och Mello samt i Sveriges Radios Karlavagnen

Jag älskar ju mitt jobb. Det är lyx att jobba för radio och tv.

Samtidigt, här hemma, har jag mitt vanliga jobb på Sveriges Radio där jag sänder Karlavagnen. Så det är lite körigt just nu. Men hon klagar inte. Trots att hon och sambon Johan har två små barn, varav den yngsta just skolats in på förskolan – men knappt varit där på grund av ständiga förkylningar – har hon både lusten, viljan och energin.

– Jag älskar ju mitt jobb. Det är lyx att jobba för radio och tv. När jag var barn såg jag det som en ouppnåelig dröm. Jag ville ju inte vara som en av alla de där killarna som sa att de skulle bli fotbollsproffs, men inget någonsin hände.

Egentligen har hon aldrig haft någon tydlig plan, men när nya möjligheter och uppdrag har dykt upp har hon alltid tackat ja utan att tveka. Men det innebär inte att hon är en gränslös eller det minsta utflippad person.

»Jag kan önska att jag hade varit mer vild som ung, men jag var svinrädd för att fucka upp.«

– Jag är noll galen. Jag har aldrig gjort något tokigt eller knarkat eller brutit mot lagen. Ibland kan jag önska att jag hade varit mer vild som ung, men jag tror att jag var svinrädd för att fucka upp. Antagligen för att jag visste att det inte hade funnits någon där för mig då. Det var noll acceptans för knark, alkohol och snatteri hemma, så jag vågade aldrig.

Sarah växte upp med sina föräldrar och tre systrar i en lägenhet i Pilängen i Landskrona.
– Det var ett lite ruffigt område där de fattiga bodde. Papporna var skit, mammorna jobbade inom hemtjänsten.

Likadant var det hemma hos mig. Pappa bodde där men var inte mycket att ha. Men, understryker hon, en bättre uppväxt än den hon fick kan hon inte tänka sig. Hon hade sin mamma och sina systrar, gick i en bra skola och hade fina kompisar som hon fortfarande har kontakt med dagligen.

Att familjen hade det ekonomiskt tufft var inget hon ens reflekterade över som barn. Inte förrän hon började på högstadiet och träffade elever från andra områden.

– De bodde i hus, jättestora hus tyckte jag då. Åkte på semes­ ter tre gånger om året och sådant. Det var en sorts chock. Jag fattade ingenting. Var fick de alla sina pengar ifrån? Jag hade ju inte förstått att vi var fattiga.

Min mamma kunde exempelvis inte ens ta oss på bio. Fyra ungar och godis till alla, det gick ju bara inte.

I dag har hon själv allt det där. Bor i ett nästan nybyggt radhus med eget garage och funderar på att trycka in en pool i den lilla trädgården. Hon kan åka på semester och bege sig till Vattenlandet med barnen när hon har lust.
– Min mamma kunde exempelvis inte ens ta oss på bio. Fyra ungar och godis till alla, det gick ju bara inte.

Ibland kan hon känna en sorts sorg över att hennes egna barns verklighet är så långt ifrån hennes barndoms. För dem kommer det medelklassliv som de och alla grannarna i kvarteret lever att vara en självklar normalitet.

Farah Abadi tycker att vi människor borde vara skonsammare mot oss själva och sluta att döma oss själva och andra.

Mitt Skåne

HÄR ÄTER JAG GÄRNA…

”Eftersom jag jobbar för Sveriges Radio får jag inte göra reklam för något specifikt ställe, men jag gillar att gå på finrestauranger. Mat får gärna vara en upplevelse, något du inte förväntar dig.”

HÄR HANDLAR JAG GÄRNA…

”Stormarknader. När jag ska handla vill jag få all shopping gjord på en gång. Blöjor, ost och allt annat jag behöver.”

PLATS JAG GÄRNA BESÖKER…

Skäralid. Så himla fint under alla årstider och där finns en natur som är ovanlig för Skåne.”

– Det kommer nog att vara svårt för dem att förstå hur det är att vara fattig. Samtidigt kan jag ju inte ge dem skuldkänslor för allt de nu har. Det är ju något jag har skapat åt dem. Jag har kämpat hårt för att komma hit och ge dem detta, säger hon med en pekande gest, ut över vardagsrummet.

Det är inte många som kallar sig själva för rika. Men det gör Farah.
– Jag har inga fantasisummor men jag kan välja vilken mat jag vill i affären och behöver barnen vinterkläder och skor är det bara att åka i väg och köpa. Folk som har växt upp med pengar skulle aldrig säga eller kanske ens tycka att de var rika. Men när du inte behöver oroa dig, då är du rik. Då har du det gott.

Radhuset är sobert och modernt inrett. Inte en pinal ligger och skräpar, åtminstone inte nu när barnen är på förskolan. Mitt på golvet står dammsugaren, alltid framme. Farah suger upp smulor varenda dag, rasslandet i röret är ”det bästa ljudet jag vet”. Hon mår bra av vardagslugnet som den städade ordningen ger.

I dag är det många som tycks ha svårt att uppskatta och känna sig nöjda med det de har, menar hon. Sedan länge har en orealistisk bild av vad livet handlar om spridits, inte minst genom alla sociala medier.

»Du behöver inte ta lån för att leva ett rikt liv.«

– Det är restauranger, resor, inredning och kläder. Men det riktiga livet är inte Gucci och Dubai utan den vanliga vardagen hemma. Det är relationer, föräldrar, syskon, grannar och vänner. Du behöver inte belåna dig för att leva ett rikt liv.

När kameran tänds har Farah eyelinern och läppstiftet på. När hon är ledig är det pyjamas eller andra myskläder som gäller. Och även om hon ofta umgås med både släkt och vänner är det bästa hon vet att ge sig hän åt en tv-serie hela dagen lång.
– På sin höjd går jag ut i köket och kokar nudlar. Jag är världens lataste och mest oglamourösa människa.

Det var med andra ord inte glitter och glam som drev henne till att söka sig till radion för snart tio år sedan. Snarare nyfikenheten på människor och den ständiga lusten att få snacka. Farah jobbade som marknadskoordinator i Landskrona när hon såg att P3 Din gata sökte en ny programledare. I sin ansökan berättade hon att hon alltid älskat att prata, så till den grad att hennes mamma bru­kade skämmas för henne.

Och när hon kallades på audition och fick till uppgift att berätta en kort historia om ett valfritt ämne, valde hon att spekulera kring varför tjejer bara kan bajsa när de är hemma hos sig själva.
– Efteråt hade jag sådan ångest och trodde att jag gjort bort mig totalt.

Tvärtom, förstås. Alltsedan dess har hon haft en gjuten plats i radiostudion.
– Jag älskar verkligen att vara på Sveriges Radio. Studion är mitt bästa ställe, där mår jag bra. Jag har aldrig haft söndagsångest och skulle typ gå dit även om de inte betalade mig.

”Det finns ju alltid en risk för att jag en dag inte längre anses relevant eller att ingen tycker att jag är skoj längre. Då gäller det att inte bli alltför ledsen”, säger Farah Abadi.

Farah går ut i köket och plockar fram ett paket frusen köttfärs till kvällens middag, samtidigt som hon, utan minsta tvekan i rösten, säger att hon aldrig har haft en dålig dag på jobbet.
– Jag är jätteduktig på att sända live. Jag är ju ingen adrenalinjunkie, jag hatar allt som är läskigt. Men jag älskar att det du gör inte kan göras om. Hundratusentals personer lyssnar, live, och det gör dig vass.

Dessutom får hon lov att vara just så nyfiken som hon är. Ställa frågor om allt mellan himmel och jord. Som program­ ledare för public service är hon dock noga med att inte uttrycka politiska åsikter, utöver självklarheter som att ta ställning mot rasism, förtryck och homofobi.
– Privat har jag dock starka åsikter. Men om jag som 15­-åring var väldigt svartvit är jag numera mer grå. Folk tycker olika och att propsa på någon dina åsikter funkar sällan. Det är skönt att vara mer flytande vatten än vassa klippor.

Till skillnad från många andra kända och synliga personer har Farah i princip aldrig behövt ta emot hat. Både på sociala medier och ute på stan möts hon av personer som är snälla och uppskat­ tande, och jobberbjudandena fortsätter att komma. Så vad är det som gör att hon är så omtyckt och bra på det hon gör?
– Jag har funderat mycket på det där. Kanske är det för att man med mig kan fylla i en massa boxar. Jag är rolig, men inte standup­rolig. Jag har en skånska som gör mig harmlös. Och så är jag väl lite som folk är mest.

Johan, Farahs sambo, kommer ner för trappan till ovan­ våningen. Han är polis och ska strax bege sig till jobbet.

– Du är supercharmig, det är det som gör det, säger han. Och du är så där härlig även här hemma.

Farah drar handen genom håret och ler pillemariskt:
– Ibland är jag också lite häxa, eller hur?
– Vi kompletterar varandra, svarar Johan diplomatiskt och får en slängkyss från soffan.

Det finns en självklarhet hos Farah, en speciell pondus. Kanske beror den på hennes förmåga att tycka om sig själv och kunna rycka på axlarna åt saker som går henne emot.
– Jag har mina dippar, men jag har alltid varit en grundlycklig person. Dessutom är jag snäll mot mig själv, säger hon medan hon drar på sig vinterkappan.

Det har blivit eftermiddag och barnen ska hämtas på förskolan. Eftersom Johan jobbar kväll är det Farah som ensam håller i kvällsruljansen. Medan hon baxar ut barnvagnen säger hon att hon tycker att vi människor överlag är alldeles för dåliga på att acceptera och tycka om de vi är. Vi är missnöjda med vår kropp och vårt ansikte och oroar oss mest hela tiden över saker vi sagt och gjort.
– Ska man gå igenom ett helt liv utan att ha tyckt om sig själv? Vilket slöseri! säger hon och svänger ut med vagnen på vägen:
– Nej, jag vill lämna den här världen med något annat. Vad?
– Att jag har haft skoj. Det finns en sådan press i dag på att man ska åstadkomma något i sitt liv, att man ska göra något gott för världen. Gör bra saker för dina närmaste, det räcker gott tycker jag.

3 röster om Farah Abadi

Jonatan Unge

Komiker och skådespelare
”Jag har varit sidekick åt Farah i en massa år och i en massa olika program. Och det är alltid lika kul
då hon är så rolig och ärlig. Brutalt ärlig ibland. Men oavsett om det är hon själv som delar ut käftsmällar eller om hon får ta emot en, tar hon det med ett gott humör. Dessutom, trots sin arabiska bakgrund är hon den svennigaste person jag känner. Kuriosa: För att somna så lägger hon sig i sängen och käkar chips tills hon tuppar av.”

Erna Ozon

En av Farahs allra bästa vänner
”Hon är en högljudd, lojal och kul kompis. Vår vänskap är avslappnad och kravlös, du behöver aldrig för- klara saker. Jag har känt Farah sedan andra ring i gymnasiet och hon har inte förändrats, hon har alltid varit samma typ. Samma roliga tjej som vill allas bästa. Farah ställer alltid upp och du vet var du har henne. Under coronatiden bestämde vi att vi, och våra familjer, fick ses – att vi var den lilla bubblan.”

ANDERS ”ANKAN” JOHANSSON

Komiker, programledare och skådespelare
”Det som verkligen slår en när man jobbar med Farah är att hon är så prestigelös. I den här branschen
är det inte alltid så. Hon månar om att alla ska ha det bra, alla bedöms på samma sätt oavsett vem det handlar om. Hon är ytterst professionell och lätt att jobba med, och slående trevlig. Sedan är hon ju väldigt rolig också, men det vet ju alla redan.

Bli prenumerant

Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!

Vårt nyhetsbrev

Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes nyhetsbrev för att få relevanta uppdateringar och påminnelser.

Relaterat innehåll:

Porträtt

Per Lasson

Det är svårt att få jobb och dåligt betalt, varnade pappa. Ändå valde Per Lasson att följa sin längtan att bli skådespelare. Efter två decennier på ­teaterscenen blev han Jesse i Tunna blå linjen.

Porträtt

Daniel Berlin

För tre år sedan stängde Daniel Berlin sin hyllade stjärnkrog i Skåne Tranås. Beslutet var enkelt, hans fru hade drabbats av cancer och han skulle snart bli ensamstående pappa till deras små tvillingpojkar. I dag är han på en ny plats i livet – och på Österlen.

Porträtt

Susanna Dzamic

Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen.