D

Nu går han längs vinrankorna på Kullabergs vingård. Solen glittrar i hans gyllene kavajnål. Med hjälp av sin fru, guldsmeden Theresa Åhrberg, har han smitt kavajnålen som föreställer Dionysos, den grekiska gud som överlämnade vinstocken till människan.

– Vi har en druva här som heter solaris. Den är jättegod och jättebra på många sätt och den är Sveriges mest odlade druva, säger han och känner med fingrarna mot ett av de gröna bladen.

Solaris är en så kallad piwidruva, alltså en svamp-resistent druva. Piwi är dessutom namnet på K Felix G Åhrbergs tax. Ordet är en förkortning av tyskans Pilswiederstandsfähig som är en munfull.

– Fast jag säger bara hela hennes namn när hon gjort något dumt, förklarar chefsvinmakaren och ropar på hunden som springer ut på grusgången med viftande svans och tryck i skallet.

Piwi tillsammans med husse.

Han anser det inte omöjligt att Skåne kan få ett område att bli internationellt erkänt för sina druvor. I bästa fall även att bli till ett begrepp, likt Champagne i Frankrike.

– Skulle vi hoppa hundra år framåt i tiden så kan jag ju tänka mig att det kommer att finnas någon del av Skåne där man är jättebra på att jobba med en viss typ av druva och göra en viss typ av vin.

Samlade i ett mindre rum på Kullabergs vingård jobbar personalen, som kommer från Frankrike och Italien, med bland annat provrör, mikroskop och ett kylskåp fyllt med förslutna påsar och vita kartonger, vilket ger intrycket av att göra ett hemma hos-reportage på ett läkemedelsföretag snarare än på en vingård.

Och på tal om kyla, en fördel som skånska vingårdar har är det milda klimatet. När temperaturerna stiger nere i Sydeuropa behöver man, likt inuti en bastu, flytta högre upp för att det inte ska bli alldeles för varmt.

– Många vingårdar tvingas flytta norrut på grund av klimatet och där gynnas hela norra Europa, säger vin- och matjournalisten Mikael Mölstad,

Lars Torstensson bor till vardags på den franska landsbygden men gör konsultuppdrag runtom i vinvärlden.

Ända från starten för nio år sedan har Sydkustens at Pillehill köpt in svenskt vin till sin meny, även om det dåförtiden var lite på nåder.

– Från början så var det ju kanske lite… Ja, man kanske stöttade de lokala producenterna mer än att det var så himla bra vin alla gånger. Men nu är det ju riktigt, riktigt bra.

Jannike Briesenland-Lister brukar turista på skånska vingårdar under sommarsemestern, de gånger hon hinner med semester. Hon tror att det kommer att bli fler gårdar att besöka framöver.

–  Tidigare har det inte funnits riktigt bra möjligheter att få lönsamhet på sitt vin, men om man får till gårdsförsäljning och dessutom får in fler restauranger som vågar ta in svenskt vin utöver oss som är lite nördiga så blir det ju plötsligt en möjlighet att tjäna några kronor.

Möjligheten att tjäna en slant kan också tänkas öka ifall det går bra för de lokala vinerna på The Swedish Wine Tasting i augusti.

Mat och vin i kombination är ­Jannike Briesenland-Listers stora passion.

Förnimmelsen av pengar och exklusivitet förstärks av att provningen hålls på superbiltillverkaren Koenigseggs område vid Ängelholms flygplats.

Familjen Koenigsegg håller själva på att anlägga Skånes största vinodling på Bjäre med 85 000 vinstockar fördelat på 20 hektar.

K Felix G Åhrbergs ord ekar i lokalen där ett gytter av trätunnor står uppradade intill ett gäng hopptornshöga, cylinderformade tankar i blänkande metall. En vag doft av vin i luften. Chefsvinmakaren menar att det viktigaste för de svenska vinerna på The Swedish Wine Tasting är, liksom det gamla OS-valspråket, inte att vinna utan att kämpa väl.

– Jag tror inte att vi kommer att vara bäst. Jag tror att det finns bättre viner, men det handlar om att visa att svenska viner är viner bland andra.