Håkan Bengtsson

har hittat hem

Många förknippar honom med en schyst polis, en passivt aggressiv polis eller Zlatans ungdomstränare. Själv bär han ett armband med orden fjönt, fubbick och mögtocke – om han mot för­modan skulle glömma varifrån han kommer. Vi har träffat skådespelaren Håkan Bengtsson, som återvänt till barndomshuset i Dalby.

av: HANNA WELIN foto: JOHAN BÄVMAN

Publicerad första gången:  MAGASINET SKÅNE NR 1 2026

Håkan är extra svag för mörk humor. ”Ricky Gervais ”After Life” är helt fantastisk”, säger han.

I

jul är det som schyst polis Håkan Bengtsson återigen syns i rutan. För andra gången har han iklätt sig rollen som Jens i TV4:s tittarsuccé Sanningen. Under vårens inspelningar av säsong två i Ystad, har han och huvudrollsinnehavaren Sofia Helin grävt i gamla mordfall. Samtidigt, bakom kameran, har Håkan Bengtsson haft fullt upp med att gräva där han står – i en gul mexitegelvilla i Dalby, hans föräldrahem.

“I princip har inget förändrats här sedan 1980-talet”, säger Håkan Bengtsson.

Han häller upp kaffe i det ombonade, bruntonade köket och utstrålar ett stillsamt lugn. Håkan har fyllt 51, men huset där han växte upp ser ut som när han var liten. 

“Mina föräldrar har sparat allt, fickalmanackor från 1976 till 1988 exempelvis. Att röja och sortera här är som en arkeologisk studie. Jag har redan kört säkert femton fullastade släp till tippen.”

Håkan flyttade hit i vintras för att ta hand om sin allt skörare 87-åriga pappa. Men också för att han var mitt i en skilsmässa och behövde komma ifrån det tidigare hemmet i Annelöv. I dag bor pappan på ett äldreboende och det som var tänkt som en tillfällig lösning har blivit permanent. Håkan och hans två tonårsbarn har gjort sig hemmastadda och bestämt sig för att stanna. 

“För mig var det viktigt att ha en trygg plats att landa på. Det känns fint att ta över och förvalta huset och med tiden kommer jag förstås att sätta min egen prägel på det.”

 

Håkan Bengtsson

ÅLDER: 51 år
FAMILJ: Dotter och son, 18 och 15 år
BOR: I en villa i Dalby 
GÖR: Skådespelare, bland annat i Jakten på en mördare, Jag är Zlatan, Håkan Bråkan och En helt vanlig familj
AKTUELL: Som polis i andra säsongen av Sanningen på TV4.

Det har varit ett tufft år och den egna karriären har inte legat överst på agendan. Håkan har, som han själv säger, satt sig på avbytarbänken. Men som tv-tittare har man kunnat se honom i Netflixserien En helt vanlig familj och nu i Sanningen. Precis som i så gott som samtliga roller han har haft, är det en skåning han spelar – trots att han även pratar prickfri rikssvenska.

“Det blir lätt så, att man blir castad i ett visst fack. För min del har det blivit mycket skåning och polis, antingen en som är väldigt snäll eller en som är passivt aggressiv.”

Att det numera finns utrymme för skånska diftonger i filmvärlden är förstås toppen, liksom att skånska karaktärer inte längre ska vara dryga och ”litta dumma i huet” mest hela tiden. Håkan erkänner dock att han själv har haft roller som levt upp till stereotypen. Han skrattar till och berättar att han och regissören Ted Kjellsson, som träffades på Fridhems folkhögskola för snart 30 år sedan, gav varandra ett löfte.

“När vi jobbar ihop i framtiden ska det inte bli några dumma skåningen-karaktärer, sa vi. Men det blev det, min roll i Skrotarna exempelvis, en superhjälteserie som vi gjorde 2014.”

Håkan Bengtsson har inga problem med att spela bredaxlade snutar, tvärtom. Men han skulle gärna vilja visa mer av sin komiska sida också.

“Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig och få folk att skratta. Skapa en stund av glädje.”

»Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig och få folk att skratta.«

Annons:

Fjönt, fubbick och mögtocke, står det på ett armband som Håkan själv gjorde under en pyssel­stund på skolan där han vikarierade. ”Om jag någonsin befinner mig på ett ställe där jag förlorat mig själv och varifrån jag kommer, så kommer arm­bandet påminna mig.”

»Tänk att få skälla ut hormonstinna 20-åringar utan att det blir slagsmål.«

Kärleken till film och komik växte fram i tv-soffan en våning upp. Som liten pojke satt han där, som klistrad framför Hasse och Tage, Povel Ramel och Magnus och Brasse. På fredagarna brukade familjen hyra en movie box och två filmer, gärna Indiana Jones och James Bond.

“Jag såg båda filmerna på kvällen och sedan nästa dag, om och om igen tills de skulle lämnas tillbaka. Film blev en passion, jag visste att det var det jag ville hålla på med.”

Men även om han skrev sketcher och så småningom korta pjäser, var det idrottandet som stod i centrum under tonåren. I synnerhet volleyboll. I 20-årsåldern spelade Håkan i division 1, snäppet under elitnivå. Drömmen om att bli skådespelare fanns där hela tiden, men mer i det dolda. Kanske för att gapet mellan uppväxtmiljön och en möjlig dramakurs var lite väl stort. Han väljer orden med försiktighet:

“Det gick inte direkt i positivitetens tecken hos oss. Mina föräldrar hade ett negativt synsätt på mycket.”

Det hade däremot inte hans fyra år äldre bror, som dog bara 26 år gammal. Håkan hade just börjat gymnasiet när brodern diagnostiserades med cancer, Hodgkins lymfom. Under de sex år av behandlingar som följde, var Håkan ofta vid hans sida.

“Vi satt här och snackade och tittade på film. Jag är verkligen glad att jag var så mycket med honom som jag var.”

Brorsan uppmanade honom att satsa på skådespeleriet, köpte Shakespeares samlade verk i present och sa: ”Bara kör!” För Håkan var det avgörande. Till slut tog han steget och sökte in till dramalinjen på Fridhems folkhögskola, utan någon som helst erfarenhet.

“Sedan han dog har jag känt: vad är det värsta som kan hända? Det är en gåva jag har fått från honom, att göra det bästa av livet, av den tid man har.”

Att anamma ett positivt synsätt, att anstränga sig för att se möjligheter i stället för hinder, var för Håkan ett ytterst medvetet beslut.

“Jag insåg att det går. Det finns tillräckligt med hinder och egna rädslor redan som det är. Att försöka ha en optimistisk syn blir därför än viktigare.”

Vid sidan av Ernst-Hugo Järegård är Håkans stora förebilder de brittiska legendarerna Richard Burton och Maggie Smith. Så länge han kan minnas – eller åtminstone sedan han som barn tillbringade ändlösa timmar framför Monty Python – har han haft en dragning till England, till språket och den brittiska humorn. Därför är det inte förvånande att han valde att gå teaterhögskolan i Exeter, att hans första roll efter examen 2002 var som Macbeth – i England – och att han drömmer om att stå på scen som Richard III.

Annons:

Som barn strosade Håkan Bengtsson ofta runt i skogarna runt Dalby. ”Det känns bara fint att vara tillbaka, minnas och känna lukterna från förr”, säger han.

Mitt Skåne

Här äter jag gärna

Valvet i Lund. Det är mysigt och de har god mat, jag gillar deras planka. Barnen och jag var där senast för några veckor sedan.

PLATS JAG GÄRNA besöker

Dalby hage, Söderåsen och Stenshuvud. Om du går ut i skogen, blundar och lyssnar, känns det som att skogen spelar den musik du behöver just då. Det är ett sätt att tanka energi.

Här handlar jag gärna

Björnssons auktionskammare i Lund. Jag är en hobbyentusiast och på Björnssons finns en variation av saker som passar mig.

“Jag gillar skurkar, kanske har det att göra med att jag själv är snäll. Det är spännande att fnula på psykologin bakom, deras bagage, och vad det är som driver dem.”

Att slå sig fram som skådespelare är långt ifrån enkelt. Att han valde att bo i Skåne när han kom tillbaka till Sverige gjorde det troligen inte lättare. Håkan kan inte låta bli att berätta om ett skämt han drog när han ringde en teater i Stockholm för att marknadsföra sig.

“Jag pratade med min vanliga dialekt och berättade bland annat att jag spelat Macbeth på engelska. Kvinnan i luren frågade då, lite försiktigt, “Får jag fråga, är du från Skåne?” och jag, jag svarade ”Jag är från Umeå, jag är bara lite förkyld”.”

Skämtet föll inte väl ut.

“Hon svarade något om att de inte ville jobba med mig om jag hade den attityden.”

I många år arbetade Håkan med egna pjäser och projekt på teaterscenen. Han hade även en hel del filmroller, men ingen större, bärande. Vändpunkten kom 2019 när han castades till rollen som Erik Johansson, polis i Jakten på en mördare.

“Det betydde allt för mig. Efter alla år som jag kämpat på med en- till tredagarsroller kändes det som rena lotterivinsten.”

Nu kunde Håkan skaffa en agent och förfrågningarna började droppa in. En av dem gällde rollen som fotbollstränare i filmen Jag är Zlatan.

“Den var väldigt rolig att spela in. Tänk att få skälla ut hormonstinna 20-åringar utan att det blir slagsmål, säger han och drar på munnen.”

Parallellt med skådespelarjobben har Håkan genom alla år tagit olika skolvikariat. 2023 satt han omgiven av elever när en kompis ringde upp och sa ”grattis”.

“För vadå? svarade jag, och fick veta att jag var nominerad till en guldbagge för bästa manliga biroll för Nils-Åke i Zlatanfilmen. Jag tänkte att de måste ha sagt fel namn. Det var helt overkligt.”

Det dunsar i taket och sekunden senare kommer katterna Kurt och Teddy farande nerför trappan. De trivs här, i huset där familjen har landat. Håkan har en del lådor kvar att sortera, prylar att sälja, skänka bort och slänga. Men han börjar skönja slutet på det utmanande år som gått.

“Det är dags att bli mer aktiv igen, jag känner mig redo för det nu.”

Och han har ett par roller på gång. Men eftersom de är i sin linda får han inte avslöja mycket mer än så. Därutöver är han i färd med att ragga upp ett produktionsbolag till en tv-serie som han själv har skrivit manus till.

“Det är bara att köra.”

Året som gått har varit påfrestande för Håkan Bengtsson. ”Jag har behövt en trygg plats som denna”, säger han.

3 röster om håkan bengtsson

alexander karim

Skådespelare och författare

”Även om Håkan har haft framgång de senaste åren skulle jag säga att han är totalt underskattad. Han borde pryda de stora markiserna runt om i hela landet. Han är så jäkla begåvad och har sådan bredd. Redan när vi gjorde Skrotarna ihop för över tio år sedan minns jag att jag sa att jag inte kunde fatta varför han inte är störst i Sverige. Han är dessutom en otroligt fin människa, och filmgenerös, alltså generös i att dela utrymme med motspelaren.”

lotten roos

Skådespelare

”Jag träffade Håkan första gången när vi provfilmade i Stockholm till SVT-serien Jakten på en mördare. Håkan är en genuin person med en speciell, lite tyst humor som jag uppskattar mycket. Han glömmer aldrig om du har bemött honom generöst, då får du det tillbaka tio gånger om. Som kollega är han uppfinningsrik och lekfull. När vi jobbar tillsammans känns det alltid som att vi börjar med en idé och sedan hamnar vi på ett helt annat ställe, ännu roligare än vad vi tänkte oss från början.”

ted kjellsson

Filmregissör

”Håkan är en vän som alltid ställer upp, väldigt schyst och omtänksam. Vi träffades på Fridhems folkhögskola 1996–97, kom båda från arbetarförhållanden och hade sysslat mycket med sport. Under åren har vi jobbat mycket ihop. Medan andra ser den store mannen, den manliga coola action-Håkan, ser jag framför allt spelevinken och pellejönsen i honom, komikern. Håkan har en enorm tajming. Själv skriver jag bland annat på en ny film, en snapphane-slasher som jag hoppas att Håkan ska vara med i som typ Rambo-snapphane.”

Bli prenumerant

Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!

Vårt nyhetsbrev

Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes digitala nyhetsbrev.

Relaterat innehåll:

Porträtt

Maria Maunsbach

På jakt efter ärlighet. Maria Maunsbach släpper nu sin fjärde roman. Med ena benet i Höörs mylla och det andra på Möllan-Nobel i Malmö är hon sig själv: både bonnig och konstnärskulturell – och vägrar värdera det ena eller andra som bättre eller sämre.

Maria Maunsbach
Porträtt

Claes Malmberg

Claes Malmberg lever fullt ut. Den glada göteborgaren har hittat hem i Skåne. Nu är han aktuell som senapsfabrikör i Spanska flugan i Helsingborg. Och trots att han har gått på smäll efter smäll i livet har han alltid ställt sig upp igen.

Porträtt

Siw Malm­kvist

Landskronatösen Siw Malmkvist har sjungit på tio språk, haft 50 låtar på Svensktoppen, vunnit både svenska och tyska melodifestivalen och som första svensk tagit sig in på amerikanska Billboardlistan. En folkkär stjärna som inte är intresserad av vare sig glitter eller glamour men är stolt över att ha lärt sina barnbarn hjula.

Porträtt

Maja Ivarsson

Hon blev stor i Sverige genom att sjunga om USA. Och i år har rockdrottningen gått och blivit Mello. Men det hela är inte så konstigt som det låter, för det är i kontrasterna som Maja Ivarsson trivs allra bäst.

Maja Ivarsson. Foto: Johan Bävman