Julius Malmström

Nöjeskungen i Skåne

Han har fått generationer av skåningar att spisa plattor, gå på teater, släppa loss på dansgolvet och digga rockkonserter. Julius heter inte Biljettservice i efternamn, utan Malmström, och är Skånes kanske mest kände doldis.

av: KERSTIN WEMAN THORNELL  foto: JOHAN BÄVMAN

Publicerad första gången:  MAGASINET SKÅNE NR 2 2023

Sedan dottern Emelie Löfmark tagit över rodret kan Julius Malmström ägna sig åt lite mer kreativa uppgifter. Han har alltid hjärnan full av idéer och förslag kring stort och smått.
– Senast häromdagen sa mina medarbetare: Skriv ner allt du har i huvudet!

F

Från början hette han Stefan Malmström. Men det är under namnet Julius, ofta med tillägget Biljettservice, som han blivit ett välbekant begrepp bland skåningarna.
– Numera är det bara min hustru som kallar mig Stefan, och bara när vi är hemma. Utanför huset heter jag alltid Julius.

Det lilla tegelhuset, där Aktiebolaget Julius Fritid och Nöjen har sitt högsäte, är en hemtrevlig blandning av kontorsmiljö och vardagsrum. I farstun står en bullig jukebox och på väg- garna hänger konsertaffischer signerade av storheter som Harry Belafonte, Liza Minelli och Tommy Steele, tillsammans med planscher från flera Lundaspex.

Kontoret ligger mitt i Alnarpsparken och utanför fönstret finns högresta träd och exotiska växter från hela världen.
– Detta var min lekplats när jag var liten, säger han.

Hans far var ekonomichef på Alnarps lantbrukshögskola och familjen bodde därför nära parken.

För yngste sonen Stefan var musiken ett stort intresse och som åttaåring bildade han en orkester hemma i mammas brygghus, där de stora kopparkittlarna tjänade som trummor. Under tidiga tonåren var han sångare i bandet The Cates som fick spela i Lomma Folkets Hus.
– Arrangören uppfattade inte vårt bandnamn utan presenterade oss istället som ”Lomma ungdomsorkester”. Det var rena döden i grytan.

Men bandet gjorde succé och de fick rentav uppträda som lokalt förband till Rolling Stones när dessa spelade i Baltiska Hallen 1965. Därefter bildades The Screamers, som blev ett av de mest populära banden på nationsdanser i Lund vid 60-talets slut.

Stefan Julius Malmström

Ålder: 73 år
Bor: I Hjärup
Familj: Hustrun Eva-Maj, döttrarna
Emelie, Erika och Ellen med familjer
Gör: Driver Julius Fritid & Nöjen,
som består av Julius Production,
Julius Biljettservice och Nöjesteatern.
Intressen: Jag vill gärna sätta fröer
i jorden och pyssla med mina bin.
Det är skönt att få vara lite jordnära.

– Själv fick jag vara med för jag var den som ordnade spelningarna.

Med sitt extraknäck på Musikerförbundets artistförmedling såg Stefan Malmström till att både det egna och andra rock- band fick chansen att möta publiken på olika tillställningar runtom i Skåne. Men inte bara liveband efterfrågades. Disko- musiken hade just slagit igenom och plötsligt ville arrangö- rerna ha diskjockeyer.

Vid ett tillfälle fick han, i brist på andra diskjockeyer, själv rycka in och vända plattor. Han presenterade sig då som Julius, dopnamnet han fått efter sin morfar. Hädanefter fick detta bli hans offentliga namn.

Intresset för musik i allmänhet och skivor i synner- het ledde till att han öppnade Julius Platthandel på Gråbrödersgatan i Lund. Julius Malmström och kompanjonen Peter Faleborn skrapade ihop sina studiemedel och övertalade sina föräldrar att gå in som ekonomiska garanter.
– Men deras pengar behövdes aldrig. Platthandeln växte och blev väldigt stor efter ett tag, med egen skivimport från utlandet.

En stor del av den vakna tiden gick dock åt till jobbet i Aka- demiska Föreningens trivsel- och studentaftonsutskott. Julius Malmströms uppgift var bland annat att se till att studenterna inte smet iväg till Köpenhamn för att roa sig. Av en händelse fick han nys om den nybyggda handbollshallen Olympen i norra Lund. Den stod övergiven, då den visat sig vara felkon- struerad eftersom arkitekten gjort avståndet mellan plan och publik för kort.
– Jag stack dit och såg att den var som gjord för konserter!

Hösten 1972 fick han veta att Paul McCartney skulle ut på turné med sitt nya band The Wings och spela i både Stockholm och Göteborg.

»Utanför huset heter jag alltid Julius.​«

Även om Julius Malmström började som sångare, klev han snabbt ner från scenen för att verka i kulisserna.
– Jag har aldrig haft särskilt stort behov av att visa upp mig själv, säger han.

»Man kan inte bara sitta still och låta saker hända.«

Kanske kunde världsstjärnan och ex-Beatlen också lockas till Lund och den nya konsertarenan Olympen?
– I sådana lägen är det nog bra att inte veta vilka hål man kan ramla ner i, för då vågar man ju ingenting. Idag hade jag nog varit lite mer nervös …

Folk vallfärdade till Lund för att få tag i biljetterna som kostade från femton kronor och uppåt. The Wings framträdande var halvdant, men det kvittade; publiken var nöjd och efter konserten kunde McCartney och hans band koppla av i bastun intill omklädningsrummen.

Därmed var ”70-talets Rock’n’Roll-cirkus” igång. Julius Malmström blev dess okrönte cirkusdirektör, och lät en lång rad storheter som Queen, Rod Stewart, Abba och Frank Zappa äntra Olympens scen. Själv höll han sig alltid i kulisserna och såg till att saker flöt på som de skulle.
– Artisterna hade ofta ett tufft schema och jag ville inte tränga mig på. Visst hände det i början att de också ville festa och dricka sprit, men allt eftersom turnéerna blev mer påkos- tade blev artisterna mer professionella. Så småningom skärpte de till sig, till och med Rod Stewart!

Den där personliga kontakten uppkom snarare när något utöver det vanliga inträffade. Som när sångerskan Janis Siegel i vokalgruppen Manhattan Transfer blev sjuk och fick läggas in på sjukhuset i Lund. Hon tyckte att hon blivit så väl mottagen att bandet, vid påföljande års Europaturné, stannade extra länge i Lund.
– På kvällarna satt de och repade vid den ostämda flygeln på Thomanders studenthem. Det var kul, och vi har fortfarande kontakt.

Som om inte konsertverksamhet och skivhandel vore nog, så testade Julius Malmström också arbetet som programledare i tv-satsningen Diskotaket och som idékläckare till tävlingsprogrammet 24 Karat. Det är lätt att förundras över hur många olika bollar denne man lyckats ha i luften på samma gång.
– Ja, det undrar jag också själv när jag ser tillbaka. Hur i helvete överlevde jag detta? Bitvis var det ganska tuffa tider. Det är inte så skoj att vakna klockan fem på morgonen och undra: Hur ska det här gå?

Men när det var som mest kämpigt lärde han sig ett knep: att titta i budge- ten och fantisera kring det allra värsta scenariot. Och därefter göra en insats, som att dela ut ytterligare ett flygblad eller ringa ett extra samtal.
– Då har man ju redan gjort något så att det blir lite mindre dåligt. Man kan inte bara sitta still och låta saker hända.

För att få de riktigt stora artisterna till Lund var han tvungen att erbjuda konserter även på andra orter. Därmed växte verk- samheten geografiskt, och så småningom arrangerade Julius konserter i hela landet och i grannländerna. Rocken kom först, men snart täckte han in allt fler musikgenrer, och därefter också musikaler och teaterföreställningar.
– Och så var jag ju småbarnspappa också. Men där fick Eva- Maj ta en stor del av arbetet.

Herbie Hancockoch Julius.

Hustrun träffade han inför Lundakarnevalen 1974, där hon var musikvärdinna. Även om hon strax därefter tog sin sjukgymnastexamen, och så småningom också blev docent i klinisk smärtfysiologi, har hon alltid varit involverad i makens olika projekt. Under 80-talet kom de tre döttrarna till världen, ”födda och uppvuxna bland kulisserna”.

I början av 90-talet kom ett erbjudande som var alltför lockande för att tacka nej till: att ta över Nya Teatern vid Amiralsgatan, som då ägdes av Malmö stad, för att skapa en egen privatteater. Sedan dess har Nöjesteatern varit en självklar del av Skånes nöjesetablissemang, och radat upp succéer som Spamalot, Pang i bygget och Sällskapsresan.

Men det räcker inte med att erbjuda bra föreställningar. Allt runtomkring måste också fungera. På 70-talet lät han några vänner på universitetet bygga upp ett digitalt biljettsystem på hemdatorn Luxus ABC 80. Sedan dess har det effektiviserats i flera omgångar och numera är de inne på den femte versionen.
– Men det blir aldrig fulländat. Tekniken går ju alltid framåt.

Att många skåningar stått i kö med en Juliusbiljett i nypan står helt klart. Själv har han inte statistiken i huvudet, utan reser sig till hälften och ropar in mot rummet intill:
– Emelie, hur många föreställningar har vi gjort?

Svaret kommer snabbt:
– 7 855. Och vi har haft ungefär fem miljoner besökare.

Siffrorna talar för att Julius Malmström och hans medarbetare har en viss fingertoppskänsla för vad som går hem hos publiken. Men när vi talar om framgångar, så tvekar han inte att också lyfta fram magplasken.

Alnarp är hemmaplan för Julius Malmström. Sedan flera decennier huserar Julius Production i en av byggnaderna i parken.

Mitt Skåne

HÄR HANDLAR JAG GÄRNA…

”Hjärup har en bra handlare i Jakriborg by. Annars blir det Lomma, där det finns en liten ICA-handlare som alltid har bra priser.”

HÄR ÄTER JAG GÄRNA…

”Helst hemma. Men när Rut på Skäret fanns på Bjärehalvön så var hennes skånska äggakaka en favorit!”

PLATS JAG GÄRNA BESÖKER…

”Jag åker gärna till Bjärehalvön. Torekov, när inte huvudstaden invaderar. Och Birgit Nilsson-museet. Men Alnarps slottspark, är inte så dum den heller.”

3 röster om Stefan Julius Malmström

Emelie Löfmark

Dotter
”Pappa har alltid varit redo att testa nya saker, och uppenbarligen har han ju ofta gjort rätt. Det är en konst att se till att saker händer, och att
få alla att gå åt samma håll. Det var aldrig någon diskussion om att jag skulle gå in i företaget. Det blev bara så, helt naturligt, efter att jag hade pluggat ekonomi i Lund. Det är inte helt lätt för honom att lämna över ansvaret till andra. Ibland måste han anstränga sig för att hålla tyst. Samtidigt är det en trygghet för mig att han finns där och kan rycka in om något skulle gå helt snett.”

Anders Albien

Teaterregissör
”Vi träffades i Lund i början av 70-talet, då vi ordnade konserter och stora danser. Julius har en enastående energi och när han är ute och promenerar är han som en bergsget – han stannar aldrig. Han rör sig mellan Wiener Sängerknaben och death metal. Det behövs per- soner som Julius, som fungerar som en målvakt och håller ihop längst bak, och som man kan skälla på när saker inte funkar. För Julius handlar det inte om pengar, utan han vill se saker hända på

Karin Mårtensson

VD Malmö Arena
”Vi lärde känna varandra när jag ar- betade på Scandinavium i Göteborg och han gjorde galor, musikaler och teater där. Det var Julius som tipsade Percy Nilsson om mig, när arenapro- jektet började planeras. Julius är en fin person med ett behagligt och öd- mjukt sätt. Han har en enorm känsla för vad som roar omgivningen och vi har en ständig dialog om intressanta arrangemang. Allt sedan Diskotaket, Olympen, hans DJ-tid och fram till nu som teaterdirektör kan skåningarna tacka Julius för många magiska upp- levelser inom musik, dans och kultur.”

– Det är väldigt många saker som inte gått bra. Det gäller bara att se till att alla bollar inte faller fel samtidigt. Om allt hade gått perfekt hade jag varit miljonär idag, men det är inte den målsättningen jag jobbar efter.

Emelie, hon som har koll på siffrorna, är äldsta dottern, som på senare år tagit över en allt större bit av det administrativa ar- betet. Numera bär hon titeln produktionsledare. Systern Ellen är konceptansvarig på Funnys Äventyr i Malmö, som Julius grundat tillsammans med Staffan Götestam. Tredje dottern Erika har snarare gått i mammas fotspår och satsat på läkaryrket.
– Jag är i mogen ålder och det är dags att lämna över allt mer. Men det är såklart en process. Det tråkiga med att vara 73 är aAtt man inser att man inte kommer hinna allt man vill …

Apropå att åldras, så citerar han vännen och världsartisten Victor Borge som sa till sin son: ”Den dag ni märker att jag inte längre har tajmingen, så tar ni bort mig från scenen.”
– Jag säger detsamma: om jag blir för glömsk eller för jobbig att jobba med, så ska jag inte fortsätta. Samtidigt tror jag att jobbet håller mig frisk i huvudet, eftersom det ofta handlar om problemlösning.

I arbetet ingår också att hålla koll på de egna produktionerna. Kommande helg ska han flänga upp till Jönköping på fredagen för att se Lion King, fortsätta till Uppsala på lördagen för att se Les Misérables.
– Och så vill jag hinna hem till söndagen, till Eslövsrevyn med Nanne Grönvall.

Även om han njuter av föreställningarna, är de bästa stunderna precis efteråt.
– Jag älskar att stå i foajén och se hur människor lämnar salongen och är nöjda. Den där känslan, att jag har levererat något som förgyllt tillvaron en stund för dessa människor.

Samtidigt upplever han att skåningarna skiljer sig en smula från publiken uppåt landet. De är inte alltid lika lättflirtade och entusiastiska som han hade önskat.
– Ett tag hade vi ett biljettkontor på Norrmalmstorg i Stock- holm. Så fort vi släppte något var det omedelbart rusning. Folk frågade inte om pris eller platser. Skåningen har lite längre startsträcka. Det räcker inte med bra recensioner. Först när man har hört från grannar eller vänner att föreställningen är bra, masar man sig iväg.

Ett exempel är höstens musikalföreställning Mitt om natten på Nöjesteatern, som bygger på musik av Kim Larsen och Ga- solin’ – vilket torde vara en given succé även i Skåne. De första veckorna gick det trögt, det var glest i publiken och Julius fat- tade därför beslutet att inte förlänga spelperioden efter januari.
– Men i mellandagarna hände något. Plötsligt hade publiken lyssnat på vännerna och förstått hur bra den var, och hela januari blev det fullknökat i salongen. Jag fick själv stå upp sista föreställningen!

»Jag älskar att stå i foajén och se hur människor lämnar salongen och är nöjda.«

Trots att han arrangerat ett otal konserter, har han sällan kunnat njuta fullt ut.
– Under själva konserten håller man som bäst på med redovisningen och i bästa fall är man klar till extranumret. Jag är nog en av dem som sett mest extranummer!

Bli prenumerant

Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!

Vårt nyhetsbrev

Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes nyhetsbrev för att få relevanta uppdateringar och påminnelser.

Relaterat innehåll:

Porträtt

Per Lasson

Det är svårt att få jobb och dåligt betalt, varnade pappa. Ändå valde Per Lasson att följa sin längtan att bli skådespelare. Efter två decennier på ­teaterscenen blev han Jesse i Tunna blå linjen.

Porträtt

Daniel Berlin

För tre år sedan stängde Daniel Berlin sin hyllade stjärnkrog i Skåne Tranås. Beslutet var enkelt, hans fru hade drabbats av cancer och han skulle snart bli ensamstående pappa till deras små tvillingpojkar. I dag är han på en ny plats i livet – och på Österlen.

Porträtt

Susanna Dzamic

Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen.