Maja Ivarsson
Söker det som skaver
Hon blev stor i Sverige genom att sjunga om USA. Och i år har rockdrottningen gått och blivit Mello. Men det hela är inte så konstigt som det låter, för det är i kontrasterna som Maja Ivarsson trivs allra bäst.
av: FREDRIK PALMQVIST foto: JOHAN BÄVMAN
Publicerad första gången: MAGASINET SKÅNE NR 2 2025
Turnélivet och kändisskapet kan ligga bakom att Maja har haft svårare att skaffa nya vänner.
– Jag har träffat vänner på äldre dar också men jag är nog på min vakt. Jag har känt många knivar i ryggen.
Å
– Åh, den här är ju asball!
Maja Ivarsson ropar till när hon får syn på minimotorcykeln i garaget där vi ska ta bilder.
Hon rullar försiktigt fram den, fäller upp stödet, sätter sig på sadeln och drar runt med fötterna över betonggolvet. Hon ler brett. Bland cylindrar och ingrodd bensin i Malmögaraget är hon långt ifrån glittret av Melodifestivalen.
– Många tycker nog att jag är en ”sell out” för att jag är med i Mello. Men jag tycker nog att det är det modigaste jag har gjort.
I skarven mellan det fula och fina trivs Maja Ivarsson. Det blev extra tydligt då hon ställde ut sin konst i Åhus häromåret. Bland konstverken syntes bland annat en Lidl-logga med texten Lider, samt en bild på Alfons Åberg som sprayar könsord i graffiti.
– Det låter kanske flummigt men jag tycker om skarvarna. När det skaver lite eller finns nån typ av brytpunkt, då blir det som mest intressant.
45-åringens färgfyllda liv förstärks av hennes synestesi, vilket hon självdiagnostiserade sig med efter att ha sett Fråga Lund. Synestesi är när två eller flera sinnen är sammankopplade. Som att man kan se ljud och höra färger. Maja ser siffror och sånger i färg.
– Siffran sju är ljusblå, fyra är grön och sex är röd. Men det kan även handla om våra låtar. ”7 days a week” är grön och lila. Och när jag skrev ”Kamikaze life” såg jag den i blått, rosa, svart och vitt. Det är därför numret ser ut som det gör i Mello.
Sina första år levde Maja Ivarsson på den skånska östkusten, i Åhus. Men Majas pappa gick bort när hon bara var fem år gammal så några år senare flyttade familjen tvärs över Skåne, till stadsdelen Söder i Helsingborg.
Hemma kom musiken bokstavligen från väggarna. Från hennes brors rum där han lyssnade på syntmusik, eller från systerns Ratata-plattor och mammans svaghet för Bruce Springsteen och Rolling Stones. Själv testade Maja tidigt att spela instrument. Men kanske inte det instrument man skulle tro.
– Jag började faktiskt med valthorn. Det där som ser ut som postens symbol. Det var på skolan i Åhus och alla ville spela fiol eller piano på musiken. Men längre ner från en korridor hörde jag signaturmelodin till Dallas, vilken är skriven på horn. Det ville jag också spela. Så jag spelade valthorn tills jag var 13.
I tonåren bytte hon sedan valthornet mot en elgitarr. En röd Fender-kopia med svart plektrumskydd. Hon startade band med några tjejer i klassen och började leta kvinnliga musikförebilder. Hon hittade Courtney Love, Blondie och Stevie Nicks. Artister som var både hårda och feminina.
Maja Ivarsson
ÅLDER: 45 år
FAMILJ: sonen Dante, 10 år
BOR: i lägenhet i Malmö
AKTUELL: med låten ”Kamikaze life” som gått vidare till finalen i Mello 2025. Under våren spelar hon på flera ställen i Skåne, bland annat på The Tivoli i Helsingborg och på Babel i Malmö
INSTAGRAM: soundsmaja
– Jag såg ut som en pojke tills jag kom i puberteten. Jag körde thaiboxning, var sen med smink och spelade elgitarr. Jag trodde nog att jag skulle bli kille ett tag. Det kändes nästan som att jag klädde ut mig till tjej. Men sen vände det. Jag kände att jag ändå ville vara tjej som vuxen.
I gymnasiet hamnade hon i samma klass som Felix Rodriguez, Johan Richter och Fredrik Blond. De lärde senare känna Jesper Anderberg på en Hultsfredsfestival och The Sounds var komplett.
– Vi spelade mest Suede-covers i början. Eller så försökte vi låta som Kent. Ben Malén från Trance Dance, som signade oss, tyckte att bandet var skitbra men att våra låtar sög. Så vi gjorde precis tvärtom mot vad vi hade gjort tidigare och då skrev vi ”Living in America”.
Felix Rodriguez skapade den numer klassiska syntslingan medan basisten Johan Richter kom med idén att ha med ordet ”America” i låten – för att alla kan relatera till det. Och för att det lät ”ball”. Sedan skrev Maja refrängen och fick hjälp med verserna av en hemlös man som bodde på hennes soffa.
Tillbaka i garaget lämnar Maja oss med historien om mannen på soffan hängandes i luften. Hon ska hämta snus först. På vägen ner för gallertrappan i garaget skrattar hon till oss: ”Hur många har ramlat i den här på fest då?” Men snart är hon tillbaka upp för trappen igen. Hon poppar upp locket på dosan och sätter sig i soffan.
– Jo, så vi träffade en snubbe som hette Jonas på en pub i Helsingborg. Han var tio år äldre och skulle bli hemlös för han hade inte betalat hyran på ett år. Därför hade han även blivit av med sin vinylsamling. Men han var så fascinerande och kunnig inom musik så han fick bo hos mig ett tag. Jag kommer ihåg att han var stenhård angående verserna i ”Living in America”. Men utan honom som bollplank hade låten inte blivit lika bra.
”Living in America” katapulterade unga The Sounds ut i medieetern. Succén medförde att skivbolaget ville ha fler låter. Fler hits. Då skrev bandet hitlåtarna ”7 days a week” och ”Rock’n roll”.
– Men skivbolaget ville fortfarande ha fler låtar så vi bröt ihop och bara ”Ahhhh, okej”. Då skrev vi ”Hej hej Monika” på skämt, berättar Maja och skrattar.
Om du som läsare lyckas sluta nynna vidare på den catchiga ”Hej hej Monika, hej på dig Monika”-melodin kan vi påminna om att låten blev årets sommarplåga 2004 och sålde platina. Men hemma i Sverige är det fortfarande ”Living in America” som är Majas och The Sounds mest kända låt. Låten är så älskad att de har spelat den på vartenda uppträdande i över 20 år.
»Jag såg ut som en pojke före puberteten.«
Annons:
Tatueringen på Maja Ivarssons högerhand är inspirerad, eller faktiskt ett direkt citat, av hennes son Dante.
– En dag sa han det till mig, ”Fakk daj, mamma”. Han är ju hälften amerikan och hälften skåning, så det är förståeligt.
»Det är så glad energi i dansband.«
– Att turnera med The Sounds är jättefint men det känns ganska mycket som att vi jobbar med nostalgi nuförtiden. Jag känner inte samma glädje inför det. Vi håller fortfarande ihop men jag har velat köra solo ända sen Så mycket bättre. Nu får jag göra det, vilket är en dröm för mig.
Det var 2012 som hon deltog i tittarsuccén Så mycket bättre. Där gjorde hon bland annat en cover på dansbandet Schytts låt ”Hasta la vista”. En låt som The Sounds sedan länge spelat för att tagga upp sig själva inför sina konserter.
– Jag lånade Spotify av en kompis ett tag och hon visste alltid när vi skulle upp på scen nånstans, för då pausades hennes Spotify och ersattes med dansbandslåtar. Det är så glad energi i dansband och det är den energin vi vill ta med oss upp på scen. Sen spelar vi Turbonegro också, ska sägas.
Sommaren 2013 vände Maja Ivarsson ut och in på sig själv i ”Sommar i P1” när hon blottade svarta perioder från sitt liv. Hon berättade om sitt missbruk av droger, som hade börjat redan i gymnasiet. Men framför allt berättade om hur en vän till hennes styvfar höll henne fången och våldtog henne när hon var 18.
– Jag hade burit på det i över ett decennium. Jag hade inte ens berättat det för min mamma när jag berättade om det i radio. Jag sa till producenten inför sommarpratet att jag inte ville prata om droger, sexuella övergrepp eller om att ha blivit misshandlad som barn. Men det var precis det som kom ut.
– Många har nog en idé om att jag är extremt självsäker och kaxig, men jag tror det är viktigt att visa att såna som jag också är väldigt sköra. Speciellt om man hamnar med fel personer och i fel situationer.
Nuförtiden är Maja Ivarsson på en väldigt bra plats i livet. Deltagandet i Melodifestivalen är ett kvitto på det, menar hon. Liveuppträdanden och mediecirkusen runtomkring kräver fullt engagemang av artisterna.
– Jag känner att jag har ett ansvar gentemot de som tittar. Det är ett familjeprogram och det är många barn framför tv:n. Då kan man inte gå upp och vara slirig, även om det var längesen jag var det.
Hemma i tv-soffan i Malmö tittade sonen Dante, 10. Sonen fick hon tillsammans med amerikanska ex-pojkvännen Ben Fee. De båda träffades bara i ett halvår. Ben flyttade till Sverige för två år sedan för att vara närmre sonen.
– Jag vill inte prata så mycket om det men vi har inte så bra relation, jag och Ben. Men det är viktigt att min son har en pappa.
Fram till skolplikten följde Dante ofta med The Sounds på turné. Med på turnébussen fanns även Majas mamma och en 21-årig praktikant från sonens förskola som fick frågan om hon ville hänga med till USA för att hjälpa till som barnvakt.
– Av allt häftigt och roligt jag har gjort i livet så är min son det absolut finaste. Hundra miljoner procent. För honom skulle jag offra allt.
När det är dags för fotografering i garaget är Maja snabb upp från soffan igen. Hon spottar ut snusen och plockar upp hårsprayen från sin tygpåse. Hon hänger ner huvudet så det blonda håret faller över ansiktet som en gardin. Hon rufsar om håret mellan spruten från hårsprayen.
– Jag har aldrig haft någon stylist. Jag gick på soc-bidrag när vi blev signade och trodde att skivbolaget skulle slänga pengar på oss och fixa allt sånt, men så blev det absolut inte. Så jag fick fixa mig själv. Och nu känns det bara som onödiga utgifter, säger hon och ler under hårslingorna.
Ekonomin har hon däremot fått hjälp med. Hennes mamma tog hand om räkningarna fram till det att Maja fyllt 40. Maja berättar att hon för tillfället har 32 röda notiser från Kivra på sin telefon. Inte för att hon inte kan betala, utan för att hon sticker huvudet i sanden.
Och även om hon lever av musiken är det kanske inte på samma sätt som man tänker att en rockstjärna lever.
– Jag har flugit business class en gång i hela mitt liv. Och senast var jag nära på att inte ens släppas ombord på mitt plan. Jag var i boardinggrupp 5 och hade plats längst bak. Men det var ingen i kö när de boardade grupp 4 men jag fick ändå inte gå på. Då kan kan jag ha sagt något olämpligt till personalen, säger hon med en grimas.
Efter Melodifestivalens deltävling i Luleå, som hon beskriver som ett ”Hässleholm med snö”, var hon glad över att komma hem till Malmö igen. På en cykeltur till inspelningsstudion på Värnhem reflekterade hon över konstrasterna mellan Malmö och Luleå. Och hur hon älskar det.
– Det har varit mycket kontraster i mitt liv. Även om jag är rockstjärna bor jag ändå litet, och fast jag kan gå på kändisfester i Los Angeles går jag även på kvartssamtal eller trivs med att stå i kö till Ica-kassan. Det är som sagt i skarvarna livet händer. Och förresten, nuförtiden trivs jag nog bättre i Ica-kön.
Annons:
Både kulturmuseer och Hard Rock Café skulle i framtiden vara intresserade av skinnjackan på bilden.
– Den har jag haft sedan vi startade. Jag köpte den på UFF då när jag gick på Soc-bidrag.
Mitt Skåne
HÄR ÄTER JAG GÄRNA…
Pizzeria Ramona som ligger på Föreningsgatan i Malmö. Det är god pizza och det finns en riktig romantik med kvarterspizzerior.
HÄR HANDLAR JAG GÄRNA…
Beyond Retro i Malmö. Jag avskyr att gå i affärer men när jag handlar är det nästan bara på second hand.
PLATS JAG GÄRNA BESÖKER…
Jag åker gärna till Åhus. Det är så vackert där med havet och stranden. Och så ligger min pappa begraven där.
»Det är viktigt att visa att jag också är skör.«
3 röster om Maya Ivarsson
Linnea Deb
Vän och låtskrivarkollega
”Maja är min fina, nyvunna vän och kollega. Vi lärde känna varandra när vi blev hopsatta för cirka tre år sen för att vi skulle skriva låtar till henne, och på den vägen är det. Jag skulle beskriva Maja som intelligent, inkännande och bestämd. Mitt finaste minne av henne är nog något av våra samtal. Hon är väldigt klok och är både en bra lyssnare och en väldigt bra funderare. Vi delar många av livets både svåra och roliga ämnen!”
Mathilda Järlmo
Vän och manager
”Jag och Maja har känt varandra sedan vi gick i högstadiet i Helsingborg. Det var kärlek vid första ögonkastet och vi har inte släppt varandra sen dess, trots att vi båda har gått igenom väldigt mycket. Vi är lika men ändå olika. Jag är väl lite mer organiserad och hon är väl lite mer konstnär. Men då som nu har vi fortfarande extremt kul när vi ses och vi skrattar extremt mycket. Under skoltiden blev vi ibland utslängda från lektionerna för att vi skrattade så mycket. Det slipper vi nuförtiden.”
Ben Malén
Musikförläggare som signade The Sounds
”Jag kommer ihåg att jag fick en kassett, som det var på den tiden, med The Sounds. Låtarna var skitdåliga men de hade en speciell känsla som vi ville jobba vidare med. Och de hade Maja. Det finns många artister i Sverige, men det finns fan inte många rockstjärnor. Det är väl Thåström, Ulf Lundell, Henrik Berggren och Howlin’ Pelle. Och Maja Ivarsson.”
Bli prenumerant
Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!
Vårt nyhetsbrev
Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes digitala nyhetsbrev.
Relaterat innehåll:
Marie Mandelmann
I snart 30 år har Marie Mandelmann bott på gården Djupadal. Hon har jämförts med både Moder Jord och Pippi Långstrump. Hon gör saker på sitt sätt och är inte rädd för att misslyckas, inte ens i tv-rutan, vilket har gjort henne folkkär. Men allt var så nära att aldrig hända.
Jennie Walldén
I maten hittade hon hemSurkål eller kimchi? Pytt i panna eller bibimbap? Mästerkocken och matkreatören Jennie Walldén har gett sig attan på att utmana svenska folkets smaklökar. Inspirationen hämtar hon från hela världen, men utgångspunkten är smakerna från mormors...
Charlotta Björk
Hoppar jag inte nu så kommer jag inte att göra det alls, tänkte tvåbarnsmamman Charlotta Björck. Så hon sa upp sig från vårdjobbet och tog sats. Hoppade upp på scen, in framför kameran och ut i svenskarnas tv-soffor. Efter sommaren väntar både lättsam revy och tungt polisdrama.
Marie Olsson Nylander
Jag vill leva nu, hela tiden och varje dag, säger Marie Olsson Nylander. För tio år sedan blev hon ”Husdrömmar-Marie” med svenska folket, sedan dess har tv-tittarna troget följt henne genom renoveringar, sjukdomar och relationskriser.
