Marie Olsson Nylander
Går alltid på känsla
Jag vill leva nu, hela tiden och varje dag, säger Marie Olsson Nylander. För tio år sedan blev hon ”Husdrömmar-Marie” med svenska folket, sedan dess har tv-tittarna troget följt henne genom renoveringar, sjukdomar och relationskriser. Nu hittar vi henne i ett växthus där hon gör sig redo att kasta av sig både hängslen och livrem.
av: KERSTIN WEMAN THORNELL foto: JOHAN BÄVMAN
Publicerad första gången: MAGASINET SKÅNE NR 4 2024
Marie Olsson Nylander vill inte kalla sig kändis, men är medveten om att tv-programmen bidragit till att hon blivit en offentlig person. ”Sedan barnen blivit äldre har vi låtit dem bestämma när och hur filmandet går till”, säger hon.
D
Det är fyra dagar kvar till premiär och i det solvarma växthuset i Norrvikens trädgårdar börjar utställningen Soleil Comsi Comsare ta form. Marie Olsson Nylander drar fram några mönstrade tyger ur en väska och håller upp dem inför utställningsproducenten.
– Kanske kan vi använda de här? Och så kan vi hänga dem så här?
Idéerna och förslagen är många, men Marie Olsson Nylander tar en paus i arbetet för att slå sig ner i en brandgul soffa mitt i rummet. Den köpte hon i Italien, och sedan dess har den bara väntat på att få användas.
När Marie Olsson Nylander fick frågan om en utställning i Norrvikens trädgårdar tvekade hon.
– Min första tanke var: Hur ska man ställa ut i ett växthus? Blir det bara citroner och tomater?
Men detta blir något helt annat. Statyetter i marmor och mässing, tyger från Indien, sand från Kalahariöknen. Blandat med tankar, dikter och dagboksanteckningar.
– Titeln på utställningen är egentligen rövarspråk. En del utställningar får så högtravande namn, men detta ska vara lekfullt och inspirerande. Jag vill visa att det finns andra sätt att inreda, tänka, leva.
Den som följt tv-programmet Husdrömmar kommer säkerligen ihåg Marie Olsson Nylander och hennes familj. De medverkade i premiärsäsongen 2014 och lät tv-teamet följa deras renovering av den pampiga kaptensvillan i Höganäs. Men i takt med att deras drömboende växte fram inför kamerorna, så gick Maries och maken Bills relation i motsatt riktning.
Marie Olsson Nylander
ÅLDER: 50 år
FAMILJ: Maken Bill, barnen Vidar 21, Otto 19, Ingrid 14, och Solveig 8 år
BOR: I en 1960-talsvilla norr om Helsingborg och på Sicilien
GÖR: Stylist, inredare, tv-profil
AKTUELL: Med utställningen Soleil Comsi Comsare på Norrvikens trädgårdar
I samma veva fick Marie beskedet att hon drabbats av bröstcancer. De förundrade programledarna kunde bara konstatera: ”Livet har inga ritningar.”
Eller, som Marie Olsson Nylander själv beskriver det:
– Jag vet ungefär vart jag är på väg, men går alltid på känsla.
Hon säger att hon alltid känt sig som en lite udda fågel, ända sedan barndomsåren i Lerberget. Hon och lillasystern Susanne växte upp med en ensamstående pappa. Minnesbilderna av mamman är få och sorgliga; hon hade inte förmåga att ta hand om döttrarna och hon försvann tidigt ur deras vardag.
– Det var jättekonstigt på den tiden, att inte ha någon mamma, så jag var ett av de där barnen som stack ut.
I vuxen ålder har hon träffat sin mamma vid några tillfällen, och hon säger att hon har accepterat saker som de är.
– Inte så att jag tänker på saknaden varje dag, men för mig har den vänts till en kraft. Saknaden har nog bidragit till att möblera många rum. Kanske har den format ett skal, en envishet, som går ut på att jag ska klara allt, skapa lite mer.
Uppväxten präglades av en hårt arbetande pappa som drev egen bilverkstad, och en varm och omtänksam farmor som delade ut kramar och kloka ord.
– Farmor var fattigpensionär, och vi spelade på tipsextra på lördagar och drömde om vackra klänningar. När hon fick sin pension brukade vi gå till konditoriet tillsammans.
Marie Olsson Nylander minns en barndom med fria tyglar. Hon och systern satte upp teaterföreställningar, lekte fantasi-lekar eller tjuv och polis.
»Jag vet ungefär vart jag är på väg, men går alltid på känsla.«
Annons:
– Under uppväxten kände jag mig ibland lite udda och annorlunda. Men jag har insett att det kanske inte är så galet, ändå. Och vem bestämmer egentligen vad som är galet?
»Jag vill leva nu, hela tiden och varje dag.«
– Det var nog lite som Pippi. Ibland kunde det gå tokigt, som när en tändare råkade komma för nära ett lakan som tog fyr …
Som elvaåring fick hon uppdraget att inventera pappans bilverkstad och sortera skruvar, reservdelar och hjullager. I tonåren arbetade hon i korvkiosken, och imponerade på kunderna genom att tillaga fem beställningar samtidigt som hon tog betalt.
– Min hjärna går snabbt och jag gillar utmaningar, jag får en kick av dem.
Samtidigt har hon alltid funnit ro och stillhet när hon fått möjlighet att inreda och skapa stämning i sin omgivning. Hon minns hur hon använde filtar för att täcka över stökiga högar i det egna sovrummet.
En plan var att få arbeta med textil i framtiden, men när det blev dags att söka gymnasieutbildning svek modet henne.
– Jag ville egentligen gå beklädnadsteknisk linje, men vågade inte. I stället blev det ekonomisk linje. Det var skittråkigt och jag slutade efter ett år.
Så småningom skulle hon både läsa in gymnasiet och studera flera år på högskola, men någon utpräglad teoretiker var hon aldrig.
– Jag tyckte att vetenskapsteorier bara var trams. Dessutom var jag väldigt blyg, och det blev svårt att hålla presentationer och opponera på uppsatser.
I det första egna boendet på Högaborg i Helsingborg fick hon utlopp för sin kreativitet, och lägenheten fylldes med loppisfynd och lånade möbler.
– På den tiden var loppis lite skambelagt och signalerade fattigdom. Men jag var verkligen stammis i second hand-butiken där man kunde köpa en sopsäck med kläder för tio kronor.
Under några år varvade hon resande och studier, och ägnade också mycket kraft åt hennes och pappans nya projekt: en cowboysaloon i Färingtofta utanför Ljungbyhed, där Marie stod för inredning, meny och bokning av liveband. I denna veva mötte hon blivande maken Bill, som arbetade som discjockey.
– Jag tyckte egentligen han var lite arrogant och inte alls min typ. Men jag blev lite imponerad över hur fint han hade det i sin lägenhet. Det visade sig att han hade intresse för inredning och renovering, precis som jag.
Detta skulle bli inledningen på ett förhållande, och inom några år kom barnen Vidar, Otto och Ingrid till världen. Småbarnsåren kom att kantas av en lång rad husköp och renoveringar.
– Färgen hade knappt hunnit torka på väggarna innan vi började leta efter nytt, konstaterar Marie.
Det är hon som stått för drivet och idéerna, han för tryggheten och kontinuiteten.
– Vår relation bygger på kärlek, inte på våra hus. Men det är bra att ha ett gemensamt intresse och sikta mot samma mål.
År 2013 lyckades de köpa drömhuset, kaptensvillan i Höganäs. En producent på SVT hade hört talas om paret och frågade om de ville medverka i det nystartade programmet Husdrömmar. Men det som var tänkt som ännu ett lustfyllt husprojekt blev denna gång en långdragen och smärtsam kamp för att hålla ihop relationen.
– Det fanns en uppgivenhet och trötthet mellan oss. Vi hade små barn ihop, men sågs nästan aldrig eftersom vi var tvungna att arbeta och dra in pengar till renoveringen.
När separationen var ett faktum fick Marie Olsson Nylander veta att hon hade bröstcancer. Under ett halvår slutade de filma. Sedan bestämde de sig för att åter slå på kamerorna och låta tv-tittarna ta del av tankarna under separationen, sorgen och smärtan under strålbehandlingen, men också det envisa arbetet med att försöka få huset beboeligt.
– Det är ju så här livet ser ut. Och jag tycker att SVT var bra på att lyssna in. Det blev personligt men inte för privat.
Något år senare, i en av uppföljningarna av tv-programmet, kunde tittarna se hur Marie Olsson Nylanders hår börjat växa ut igen. Dessutom förklarade hon och Bill att de faktiskt vänt tillbaka till varandra.
– Vi var nog aldrig riktigt klara med varandra. Vi kände: Det var inte så här filmen skulle sluta.
I själva verket fanns en överraskande fortsättning, i form av sladdisen Solveig, som föddes bara några veckor efter att Marie och Bill ingått äktenskap för andra gången.
Efter dessa händelserika år och dramatiska händelser vore det kanske rimligt att anta att familjen skulle varva ner, landa i det färdigställda huset i Höganäs och bara ägna sig åt vardagligt småpyssel och familjeliv. Men inte då. Marie och Bill fick nämligen nys om ett hus på Sicilien. De flesta skulle snarare kalla det för ett vidunderligt rosa kråkslott, byggt på 1700-talet av greve Cirillo men obebott sedan flera decennier. Vem skulle ta sig an detta drömhus, om inte Marie Olsson Nylander och hennes familj?
Sagt och gjort. Sedan flera år tillbringar de arbetsperioder på Sicilien för att förvandla rum efter rum till ett beboeligt och välkomnande hem.
– Hur jag orkar? Det finns väl något som driver mig att orka. Jag är en sådan träskalle. Jag vill visa att man inte behöver vara rik eller vänta tills barnen flugit ut. Jag vill leva nu, hela tiden och varje dag, säger hon.
Annons:
Efter premiären för utställningen på Norrvikens trädgårdar ska Marie Olsson Nylander packa väskorna och dra till Sicilien tillsammans med yngsta dottern. – Det finns alltid saker att göra, som att fixa fasaden. Men vissa saker får vara som de är. Ingen stress.
Mitt Skåne
Här äter jag gärna
”Vi är ju en stor familj och har sällan råd att gå ut på dyra restauranger och äta allihop. Men ibland unnar vi oss pizza – gärna från Ristorante Pepe i Helsingborg.”
Här handlar jag gärna
”På Blå Hallen i Höganäs några gånger om året. Annars loppisar som PMU i Ängelholm och Helsingborg. Jag gillar också The Gallery Shop i Helsingborg. Senast jag var där köpte jag ett par skor.”
PLATS JAG GÄRNA besöker …
”Jag älskar Mölle och hela Kullaberg. Jag tar gärna bilen för att köra runt på Kullen och bara njuta.”
Att tv-teamet följt med och dokumenterat renoveringen har fungerat som både piska och morot. Marie Olsson Nylander medger att det varit tufft under vissa perioder, men också givande.
– Det är inget jag ångrar, säger hon.
Samtidigt har både hon och Bill blivit lite mer varsamma på senare tid, så att arbetet inte ska fresta på familjen och relationen.
– Tidigare har vi ofta spänt bågen väldigt hårt. Men de senaste åren har vi blivit bättre på att se till att den inte brister, och att be om hjälp när det behövs. Det är också en mognadsgrej.
Detta blev tydligt den gångna helgen, då familjen tog hjälp av en flyttfirma för att transportera hela bohaget till ännu ett nytt hus. Denna gång har de hamnat norr om Helsingborg, i en enplansvilla från 60-talet. De har bestämt sig för att gå varsamt fram, och vara restriktiva med filmande och fotande.
– När vi bodde i Höganäs blev vårt hem väldigt offentligt. Folk kunde knacka på dörren eller fota in i trädgården. Här vill vi komma i ordning på egen hand. Vi vet ju inte riktigt hur vi vill ha det än.
Hittills har hon dock konstaterat att det är lågt i tak, så ingen av taklamporna får en värdig plats i det nya hemmet. Å andra sidan är det behändigt att ha hela familjen på samma plan, och slippa springa eller ringa mellan våningarna.
För de tv-tittare som följde familjens intensiva renovering av Kaptensvillan i Höganäs, kan det kanske verka märkligt att familjen ännu en gång flyttat och skaffat nytt. Men, som Bill konstaterade i ett av tv-programmen: ”Det handlar mer om att hitta hem i sig själv, och i oss, än att hitta hem i ett hus.”
– Själv tror jag att jag har hittat mig själv. I varje fall försöker jag vara ärlig inför mig själv och inför andra med vem jag är. Och jag kan ju inte gå runt och låtsas vara sval!
Visst händer det att Marie Olsson Nylander skrotar därhemma i pyjamas en hel förmiddag. Men då ligger ständigt nya projekt och puttrar i bakhuvudet. Ofta handlar de om att försöka ta ut svängarna, testa något nytt och annorlunda.
– I Sverige har vi gärna både hängslen, livrem och bilbarnstol. Vi blir väldigt begränsade. Men livet är inte till för att bli hämmat.
Detta resonemang synliggörs ofta i hennes inredning. Hon lämnar efter sig personliga detaljer, udda kombinationer, vågade nyanser.
– Men färgen får inte kännas som en örfil när man går in i ett rum, utan det ska kännas varmt och ombonat. Jag har ju haft många år på mig att öva och träna.
När detta är sagt kommer utställningsproducenten fram och frågar försiktigt om just färgval. Glasrutorna i entrén ska målas och en lång rad färgtuber har ställts fram på fönsternischen. Marie Olsson Nylander behöver inte många sekunders betänketid.
– Brunt och rosa är ju väldigt fint. Vi kan väl testa! Vad kan gå fel!?
– I Sverige har vi gärna både hängslen, livrem och bilbarnstol. Vi blir väldigt begränsade. Men livet är inte till för att bli hämmat.
3 röster om Marie Olsson Nylander
Tina nordström
Kock, författare och programledare.
”Jag gillar Marie! Man ska vara lite knasig och ha kul… Det har vi gemensamt. Jag och Marie träffades när hon stylade mig för ett jobb för Amelia. Det var på Kamrersvillan i Ramlösa och det var en brant trappa upp till vårt kontor. Synen när Marie tog trappan i två steg med diverse påsar fyllda till brädden, samt en liten Solveig i famnen, är oslagbar! Sedan dess har vi träffats många gånger, gett varandra råd om ditt och datt. Vi har också tränat på samma gym och gjort ett kul jobb för Odd Molly tillsammans.”
Susanne westerdahl
Chef på behandlingshem och syster till Marie.
”Min syster är full av energi. Hon brinner för saker och säger ofta ja utan att hon riktigt hunnit fundera ut tidsplan och konsekvenser för familjeliv och ekonomi. Tycker hon att något är kul, så gör hon det. Jag har försökt coacha henne i att sätta gränser, och hon har blivit bättre på det. Jag är betydligt mer eftertänksam och har större risktänk. Men vi har också mycket gemensamt, som humorn och kärleken till familjen. Vi pratar dagligen i telefon, hon kan ringa när hon är mitt i en känsla, högt eller lågt.”
martin enge
Konst- och antikhandlare som driver Blå Hallen i Höganäs.
”Vi lärde känna varandra för femton år sedan när hon renoverade ett hus i Arild och jag hade ett lager i närheten. Jag minns hur hon var så otroligt uppe i det hon gjorde, hon är beredd att gå hur långt som helst för sina projekt. Jag säger detta med kärlek, för jag är likadan själv. Genom åren har Marie använt många grejer i sina projekt som kommer från mig. Jag gillar hennes stil. En del kanske skulle säga att den är spretig, men jag vill snarare kalla den eklektisk. Hon jobbar mer som en scenograf än som en inredare.”
Bli prenumerant
Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!
Vårt nyhetsbrev
Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes nyhetsbrev för att få relevanta uppdateringar och påminnelser.
Relaterat innehåll:
Charlotta Björk
Hoppar jag inte nu så kommer jag inte att göra det alls, tänkte tvåbarnsmamman Charlotta Björck. Så hon sa upp sig från vårdjobbet och tog sats. Hoppade upp på scen, in framför kameran och ut i svenskarnas tv-soffor. Efter sommaren väntar både lättsam revy och tungt polisdrama.
Adde Malmberg
Han är sjömansättlingen som blir sjösjuk till sjöss och alltid trivts bäst med Österlenstrand under fötterna – eller med en mick i handen på scen. Sveriges första stand up-komiker har stått i rampljuset i över fyrtio år. I sommar tar han sig an Fredriksdalsteatern, den här gången som manusförfattare och regissör av farsen Nötter.
Mischa Billing
Cyrano de Bergerac. Pinocchio. Tycho Brahe. Det behövs inte många fingrar för att räkna upp människor kända för sina näsor. Hos Mischa Billing är det inte bara hennes erkända näsa som är känslig. Det är även tungan, kroppen och själen.
Ola Salo
Ola Salo är en glammig rockstjärna som trivs bäst på den skånska landsbygden. En prästson som inte är kristen men gärna spelar Jesus. En tvåbarnspappa som har svårt att få vuxenhatten att passa, som har lättare för att komponera en kontrapunktisk fuga än att få till vardagsmorgnarna hemma.
