Mischa Billing

Med näsa för intryck

Ola Salo är en glammig rockstjärna som trivs bäst på den skånska landsbygden. En prästson som inte är kristen men gärna spelar Jesus. En tvåbarnspappa som har svårt att få vuxenhatten att passa, som har lättare för att komponera en kontrapunktisk fuga än att få till vardagsmorgnarna hemma.

av: FREDIK K PALMQVIST  foto: JOHAN BÄVMAN

Publicerad första gången:  MAGASINET SKÅNE NR 2 2024

Mischa Billing har alltid varit kreativ. I sin ungdom studerade hon skulptur och måleri på folkhögskola. ”Men för att hitta min kreativitet behöver jag vara ensam. Jag behöver obruten tid till skapandet.”

I

I Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt återuppväcker huvudpersonen sina barndomsminnen via dofter och smaker av en madeleinekaka doppad i lindblomste.

Om Mischa Billing har en madeleinekaka som drömskt besvarar alla barndomens gåtor?

Skulle inte tro det.

”Nej, fasen, det där gör redan Marcel Proust lysande och det är en vacker och inspirerande text.”

Men för mig som praktiker blir det faktiskt väl snävt, isolerade minnen. Jag känner att jag har alla mina åldrar i mig.

Hos vin- och matexperten Mischa Billing finns så klart mängder av dofter och smaker nerpackade bland minnena. Som smaken av pannkakor. Den skickar henne både till hennes mormors matbord och hem till stjärnkocken Daniel Berlin och hans pannkakor på uppvärmda stenar. Eller doften av svett som kan få henne att förnimma såväl fysiskt arbete på familjetorpet som de svettiga, tatuerade mc-danskarna som på en Springsteenkonsert bjöd upp henne att få en bättre utsikt från deras berg av skinnjackor.

Många tv-tittare lärde nog känna Mischa Billing som jurymedlem i Sveriges mästerkock, där hon nyligen spelade in sin tionde säsong. Endast Markus Aujalay har gjort fler säsonger i juryn med sina tolv.

”Där fick jag återigen vara med som första kvinna. Det är lite storyn i mitt liv.”

Mischa Billing

ÅLDER: 58 år
BOR: Lägenhet på Södermalm och i Lund och torp på Romeleåsen
FAMILJ: Stor familj, och hunden Elsa
GÖR: Universitetslektor på Restaurang- och hotellhögskolan, Örebro universitet. Jurymedlem i Sveriges mästerkock
AKTUELL: Gör sin tionde säsong i Sveriges mästerkock som nyligen har spelats in

Sveriges mästerkock är inte första gången hon har pulsat upp spår åt kvinnor inom mat-tv. I slutet av 1990-talet gav hennes kunnande henne en plats i tv-programmet Aspegren mitt i maten. Då var tanken att hon skulle bedöma vin à la fyra av fem solar, vilket hon tvärt tackade nej till. I stället ville hon para ihop vin med mat. Vin, mat. Smak, doft. Ljud. Ljus. Allt i kombination för att skapa en upplevelse. Och tv-tittarna ska inte veta att något smakar gott, de ska veta varför något smakar gott.

”I början när jag var med i Mästerkocken och frågade deltagarna hur det skulle smaka så var det mer att ’det ska smaka gott’. Nuförtiden pratar alla om höga smaker och deltagarna har koll på balans och syra. Det har blivit en folkbildning.”

Något som har lagt grunden för hennes karriär, utöver ambition och benhårt arbete, är hennes näsa. Mischa har förresten tre näsor. Men liksom Zlatan(statyn)s näsa är två av hennes på vift. Den ena avgjutningen av hennes näsa hänger på Hasse Alfredson-inspirerade Nasoteket i Lund. Den andra finns i Stockholm.

”Det är häftigt att ha dem hängandes där. Men jag vet att de flyttas runt ibland så jag vet inte var mina näsor är just nu. Jag följer faktiskt inte deras resa”, säger hon och skrattar.

Mischa Billing föddes i USA men familjen flyttade till Skåne när hon var ett år. Hon växte upp i Lund med mamma, pappa, syster och bror – där hon själv är mittenbarnet.

Det extraordinära doft- och smaksinnet fick hennes näsa att rynkas åt både skolmat och hemmamat. Syskonen tyckte mest att hon var jobbig.

»Där fick jag återigen vara med som första kvinna. Det är lite storyn i mitt liv.«

Annons:

Det är inte bara att särskilja nyanser ur ett glas vin som Mischa använder luktsinnet till. Hon menar själv att hon med näsans hjälp även kan känna av annalkande väderförändringar, till exempel att det ska börja snöa.

»Jag har rest mycket och levt flackigt.«

”Hennes matintresse väcktes först i Paris där hon jobbade som au pair och sedan på legendariska Petri Pumpa i Lund.

På Petri Pumpa väcktes vinintresset som följer henne än i dag, på både gott och ont.

”Hade jag vetat tidigare att du ville att jag skulle ha ett glas vin i handen så hade jag nog sagt nej. På varenda fotografering ska jag ha ett glas vin i handen.”

Hon ler pillemariskt mot vår fotograf och hytter skämtsamt med pekfingret. Men snart verkar ett dåligt samvete ha jagat i kapp henne för det följs av flera förlåt.

”Förlåt. Det blir jättebra med vinglaset. Det är efter att ha spelat in Mästerkocken, då kommer man in i en vana att säga vad man tycker och tänker om precis allt. Förlåt, verkligen.”

Det är inte bara doft- och smakintrycken som går på högvarv hos henne. Hon beskriver sig som högkänslig. Hon är en person som kan gå in i ett socialt sammanhang i fyra timmar och charma folk av stolen. Sedan tar intrycken över, batteriet töms och hon behöver ladda om.

”Tänker man på de som har absolut gehör inom musik ses den känsligheten som en gåva. Men inom smak kan det i stället ses som en svårighet, att man är kräsen. Likadant om man tar in andras känslor väldigt mycket, då är man överkänslig.”

Hon är i ett förhållande men det vill hon inte prata så mycket om. De lever inte som sambor. Samboskap är inget som har lockat henne. Förutom med hunden Elsa, en tolvårig svensk-dansk gårdshund.

Mischa och Elsa delar sin tid mellan tre bostäder: lägenheten i Stockholm, lägenheten i Lund och familjetorpet på Romeleåsen. På sistone har de spenderat mest tid i Lund, där föräldrarna bor.

”Min granne här brukar säga att ’Hon lever ju som en pirat. Man vet inte när hon kommer och inte när hon åker’.”

Hon har alltid haft aptit på det stora livet. Det snabba livet. Res, se, upplev. Prova. Prova. Prova.

Det lutar åt att det kan bli ändring på det. Att slå sig ner, kanske rentav slå sig till ro.

– Jag längtar tillbaka till Skåne. Det är ju så vackert här. Jag längtar till det lilla. Jag har rest mycket och levt flackigt och jobbat massor. Så jag har väl en dröm nuförtiden att få bo på ett och samma ställe länge. Att kunna ha en välfylld kyl och blommor som överlever. Nu har jag sällan blommor.

Egna barn har hon inte. Det hände helt enkelt inte. Men ändå har hon en stor familj, som hon säger, med vänner och föräldrar och syskon och syskonbarn och bonusbarn.

Annons:

Mitt Skåne

Här äter jag gärna

Jag äter gärna lunch eller tar en fika på Torna Hällestad lanthandel. Det är gamla studenter till mig som har tagit över och driver det.

Här handlar jag gärna

Jag går ofta till mindre ställen runt torgen i Lund. Jag tycker att man har ett ansvar att handla på torget och i små butiker, annars kommer de inte att finnas kvar.

PLATS JAG GÄRNA besöker …

Jag älskar att sätta mig på bänkarna på solsidan utanför Domkyrkan i Lund när den första vårsolen kommer.

”Barn är inget jag ångrar. Jag har byggt ett jättebra familjeliv. Man behöver inte vara släkt för att vara familj. Det kan vara vänner, till exempel. Och min exman har två döttrar, de är mina bonusbarn fortfarande. Vi har känt varandra i 20 år och vi har en fin och nära kontakt.”

Familjenärvaron finns överallt. Som den osynliga närvaron på torpet på Romeleåsen. Okej, det är inte som när hon tyckte sig få en kindpuss av ett spöke på Campus Grythyttan. Då bodde hon på gästgiveriet och vaknade av röster. Hon blundade och plötsligt blev hon kall och blöt på kinden. På torpet finns inga spöken. Men där ute känner hon av sin mormor och morfar väldigt starkt. Och sin morbror. Men trots att hon inte känner av spöken så kan hon jaga upp sig själv.

”Jag är ofta rädd där ute. Det är larvigt men jag drar alltid ner gardinerna så att ingen ska kunna titta in.”

Vart karriären ska ta vägen är ovisst. Hon arbetar halvtid som universitetslektor på Restaurang- och hotellhögskolan på Örebro universitet. Där hjälper hon till att strukturera upp en plattform för hälsosam mat. För bara för att mat är ekologisk behöver den inte vara hälsosam. Och bara för att den är hälsosam behöver den inte vara tråkig.

»Jag är glad över att ha kunnat ge möjligheter för kvinnliga sommelierer.«

Med TV4 och Sveriges mästerkock skriver hon kontrakt ett år i taget. Där märker hon att det tar längre tid att återhämta sig efter inspelningarna i takt med åren, och diagnosen med benskörhet har fått henne att fundera extra över åldern.

Men tro inte att det här är någon avskedstext.

Hon kommer inte att kunna sluta att ha fingrarna i olika grytor. Fast hon kommer kanske inte att ha det som professionell DJ, påpekar hon, trots att hon de senaste åren varit DJ på Mästerkockens avslutningsfester.

”Tom (Sjöstedt) kallar mig för Lilla Björn, så det skulle väl vara det som är mitt DJ-namn. Men det blir mest att jag spelar Bonnie Tylers Total eclipse of the heart och sjunger med av hela hjärtat.”

Själv ogillar hon att rabbla prestationer, men låt oss dra igenom några av höjdpunkterna. Hon har varit ordförande för Svenska sommelierföreningen, generalsekreterare för världssamfundet för sommelierer, vunnit Årets näsa, blivit dubbad riddare, två gånger, valts in i Svenska vinakademien, skapat tävlingar för kvinnliga sommelierer och blivit folkkär i tv.

”Jag är glad över att ha kunnat ge möjligheter för kvinnliga sommelierer. Och jag blir alltid så varm av att se mina gamla studenter gå vidare och göra häftiga saker.”

Mischa avslutade sitt sommarprat i P1 med att berätta om just det: eleverna och hur kul det är att de för arbetet vidare. Den nya generationen.

En person ur serveringspersonalen kommer fram och frågar om vi vill ha kaffe. Hon är från den nya generationen. 23-åriga Evelina Fäldt korades till och med till Europas bästa servitör 2023. För exakt 30 år sedan vann Mischa Billing utmärkelsen Årets servitris.

– Amen vad coolt. Starkt. Stort grattis, berömmer Mischa och vänder sig om mot oss. Hallå, det är ju inte mig ni ska intervjua, det är ju Evelina här.

Mischa Billing vann Årets servitris 1994. Evelina Fäldt tog hem EM-guldet i servering 2023 i Polen. Tävlingsgrenarna innehöll då allt från att tranchera och flambera till att prova vin, prova sprit, prova doftsinnet och göra en kopp caffelatte.

3 röster om Mischa Billing

Anna falkenberg

Nära vän
”Jag och Mischa har varit vänner i snart 35 år. Vi träffades under studenttiden i Lund då vi båda höll på med spex. Jag var i dekoren och hon i sminket. Vi hittade varandra väldigt snabbt och hade väldigt roligt, samtidigt som det fanns, och fortfarande finns, plats för allvarsamma samtal. Mischa är väldigt rolig och intelligent. Hon är sjyst. Trofast. Man kan lita på henne. Ja, hon är verkligen reko.”

thomas drejing

f d chef och ägare av restaurang Petri Pumpa
”Vi träffades första gången när en ung Mischa var en av många arbetssökande till oss på Petri Pumpa. Hon hade aldrig jobbat i restaurang innan men jag kände att hon var en väldigt positiv, kreativ, omedelbar och lättillgänglig människa som skulle passa jättefint i servicesituationer. Och på den vägen är det, hon gick från helt grön till den ytterst kompetenta yrkesmänniska hon är i dag.

henrik scander

Kollega på Restaurang- och ­hotellhögskolan vid Örebro ­universitet
”Jag kommer ihåg ett av mina första privata möten med Mischa. Jag var student då och skulle upp på hennes kontor och fråga om något. Då hade hon även rättat våra första dryckestentor och hon sa att jag hade gjort bra ifrån mig och hon var verkligen så glad för det. Så frågade hon mig om jag kunde tänka mig att hålla i en av skolans vinprovningar. Hon gav mig chansen.”

Bli prenumerant

Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!

Vårt nyhetsbrev

Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes nyhetsbrev för att få relevanta uppdateringar och påminnelser.

Relaterat innehåll:

Porträtt

Ola Salo

Ola Salo är en glammig rockstjärna som trivs bäst på den skånska landsbygden. En prästson som inte är kristen men gärna spelar Jesus. En tvåbarnspappa som har svårt att få vuxenhatten att passa, som har lättare för att komponera en kontrapunktisk fuga än att få till vardagsmorgnarna hemma.

Porträtt

Eva Rydberg

Att få applåder har aldrig varit viktigt för Eva Rydberg. Än mindre att bli igenkänd på stan. För henne är det bara en sak som räknas – att locka till skratt och själv få brista ut i ett då och då. Möt henne om att vara riksclown men också perfektionist.

Porträtt

Per Lasson

Det är svårt att få jobb och dåligt betalt, varnade pappa. Ändå valde Per Lasson att följa sin längtan att bli skådespelare. Efter två decennier på ­teaterscenen blev han Jesse i Tunna blå linjen.

Porträtt

Daniel Berlin

För tre år sedan stängde Daniel Berlin sin hyllade stjärnkrog i Skåne Tranås. Beslutet var enkelt, hans fru hade drabbats av cancer och han skulle snart bli ensamstående pappa till deras små tvillingpojkar. I dag är han på en ny plats i livet – och på Österlen.