Två unga killar i fotbollskläder stannar till med cyklarna utanför Söderkullaskolan. När de förstår att skolgården för tillfället är inspelningsplats för tv-serien Tunna blå linjen blir de ivriga.

– Coolt! Jag har sett alla avsnitt. Och jag har gått på den här skolan, säger en av dem.

Killarna är inte ensamma om att känna igen sig i tv-seriens olika miljöer. De flesta Malmöbor kan pejla in de gator och platser som poliserna rör sig på. 

I dag har alltså något dramatiskt skett inne i högstadieskolan på Söderkulla. Snart ska skådespelaren Per Lasson träda in i rollen som gruppchefen Jesse, som på sin lite släpiga skånska försöker styra upp situationen. 

De två första inspelningsdagarna var regniga och gråtrista, men nu lyser en skygg vintersol upp höghusfasaderna runt skolan. 

– Jag tycker att serien lyckats fånga många av Malmös fina sidor. Det enda är vädret … Malmö är jättefint på våren, sommaren och hösten. Och så börjar vi spela in nu, när Öresundskylan drar in. 

Men publiken tycks inte bli avskräckt av gråskalorna. Seriens två tidigare säsonger hade skyhöga tittarsiffror och tv-tittarna väntar nu otåligt på att få se hur det går för Jesse och hans kollegor – såväl i jobbet som i privatlivet.

– Det är jättekul att få dra i gång igen. Och kul att få komma hem till Malmö.

Han beskriver hur livet och prioriteringarna blev annorlunda när han blev pappa. Självmedvetenheten släppte taget – det fanns ett litet knyte därhemma som var viktigare än allt annat. 

– Plötsligt var jag i första hand pappa. Då blev jag också bättre som skådespelare. Kanske bättre över huvud taget.

Genom åren blev det en del mindre roller i tv-serier, men det stora publika genombrottet kom i januari 2021, då första avsnittet av Tunna blå linjen visades på SVT.

– Hela förutsättningen var ju att skådespelarna inte skulle vara alltför kända hos den breda tv-publiken, för då hade deras persona stått i vägen för jobbet. 

Själv plockade han upp rollfiguren Jesse och gjorde honom till sin.

– Det är en otroligt tacksam roll. Han är inte perfekt, men vill och försöker verkligen. 

Om han är lik Jesse? Jodå, ganska. Per Lasson beskriver sig som en rätt behärskad person. Samtidigt besitter Jesse ett nästan överjordiskt lugn. Han minns en scen då han skulle bita ihop medan en person skrek ”snutfitta” rakt i örat. 

– Poliser ska ju arbeta lågaffektivt och undvika att eskalera situationen. Jesse hade nog tänkt att det bara var en snackepåse. Men för min del tog det 20–30 minuter innan kroppen hade lugnat ner sig – trots att jag ju visste att det bara var på låtsas!

Samtidigt har rollfiguren Jesse ett brett känsloregister, och Per Lasson har fått många scener på sig att utveckla hans personlighet.

– Det är en ynnest att få variera sig, att få vara inkonsekvent. För det är ju sådan man är i verkliga livet. Man växlar kroppsspråk och röst beroende på vem man pratar med.

Han berättar att han under sina år som skådespelare oftast använt en neutral rikssvensk dialekt på scen och framför kameran. Men så fort arbetsdagen varit slut har han växlat över till skånska. Därhemma är familjen van vid hans skorrande diftonger, och tonårssonen har blivit riktigt bra på att imitera honom.

– På teaterhögskolan blev vi aldrig tillsagda att använda det ena eller det andra. Däremot uppmanades vi att vara medvetna om våra val och vad dialekten signalerade. 

När han använder rikssvenska har han ibland uppfattats som saklig och rentav en smula osympatisk. 

– Men med skånskan uppfattas jag plötsligt som gemytlig och hygglig. Det hjälper inte att jag försöker förklara att jag är samma person, att det egentligen bara handlar om att uttala orden annorlunda. 

Även om hans rollfigur Jesse fått stor uppmärksamhet, är han noggrann med att lyfta fram och lovorda hela gänget bakom Tunna blå linjen. Han beskriver engagemanget och generositeten som råder vid inspelningarna. 

En trygghet är också att det alltid finns riktiga poliser på plats som rådgivare och statister. Om scenerna ska vara trovärdiga är det viktigt att detaljerna stämmer. 

– Att poliserna känner igen sig i sin vardag – det är ett oerhört gott betyg. Det visar att vi gör rätt. 

Men även om Per Lasson fått ordentliga inblickar i polisens arbete, hade han inte kunnat tänka sig detta yrke för egen del. Åtminstone inte som yttre befäl.