Susanna Dzamic

I humorns tjänst

Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen. Nu senast när Susanna tog klivet ut som ståuppare på Lund Comedy Festival med den självbiografiska testföreställningen Serbisk lyckokaka.

av: HANNA WELIN  foto: JOHAN BÄVMAN

Publicerad första gången:  MAGASINET SKÅNE NR 5 2023

Susanna Dzamic har bott i Malmö i hela sitt liv och kallar sig för en äkta Malmöambassadör.

S

Susanna Dzamic låser sin cykel, kliver in på kaféet och beställer en bryggkaffe. Hon har varit kaffesugen i hela fem minuter, ända sedan hon tog en sista slurk ur koppen hemma i lägenheten, 300 meter bort från fiket strax intill Värnhemstorget i Malmö.

– Kaffe är min olja, min bensin, mitt allt. Jag är säkert uppe i tio koppar om dagen. Den sista brukar jag svepa precis innan jag går och lägger mig.

Kaffe, och en ständig nyfikenhet och lust att lära och förstå, är Susanna Dzamics motor. Och hon susar fram i full speed. Skriver manus till sig själv och andra, gör poddar, är konferencier, modererar och producerar. Under sommaren har hon kört Under bar himmel, samtal och quiz med inbjudna gäster, på Posthusplatsen i Malmö, och vid kungaparets besök i juni var det hon som var konferencier.

Mest känd är hon, åtminstone än så länge, för alla timmar hon har sänt radio. Hon började 1994, först i kommersiella kanaler, därefter public service. Genom åren har hon bland annat programlett Kvällspasset och Karlavagnen i P4, humor- och satirprogrammen Fredag i P4 och Fredag i P1 tillsammans med Kalle Lind och varit paneldeltagare i På minuten i P1. En stark närvaro, ett lyssnande öra och kvicktänkta repliker är hennes signum. Men också humorn, förmågan att vrida på saker ett extra snäpp och lägga märke till detaljerna som säger så mycket om helheten.

Susanna Dzamic

ÅLDER: 57 år
BOR:
Lägenhet i Malmö
FAMILJ: Vuxna dottern Thea
GÖR: Driver eget produktionsbolag.
Skriver manus, gör radio, är moderator och
konferencier samt ståuppare
AKTUELL: Med testföreställningen Serbisk lyckokaka
på Lund Comedy Festival, där hon även var med i
På minuten samt håller i legendarsamtalet med
Jan Rippe och Per Fritzell från Galenskaparna.

– Jag har alltid varit den som kommer med snabba comebacks och analyser, som läser av och hittar komiken i nästan allt, både privat och i jobbet, säger hon.

Susanna Dzamic växte upp i en kärnfamilj på Sorgenfri i Malmö, ”den enda kosmopolitiska staden vi har i landet”. Pappan var arbetskraftsinvandrare från forna Jugoslavien och jobbade bland annat som svetsare på Kockums, mamman hade olika deltidsarbeten. Redan som liten hade Susanna en hunger efter att ta reda på saker och som femåring slog hon upp storebrorsans läxböcker och lärde sig att läsa på egen hand. Hon var, som hon säger, ”de tusen frågornas monster” i en familj där kommunikationen kretsade kring det praktiska och konkreta.

– Vi pratade om när och var, hur:et var helt bortkopplat i min familj, och det var noll procent snack om känslor.

Själv har Susanne ägnat sina hittills 57 år åt kommunikation och ord, åt hur och varför. I sin yrkesroll har hon valt att göra det i egen regi, som konsult, och har så gott som aldrig varit anställd.

– Jag måste ha möjlighet att göra olika saker som jag är intresserad av. Som anställd får du inte alltid det, så för mig hade det känts som att bli fastkedjad vid ett element.

»När jag var yngre hade jag inte vågat göra en stand-up-föreställning.«

”Stand-up, det är det mest personliga jag har gjort. Jag hade aldrig vågat när jag var trettio”, säger Susanna Dzamic.

»Jag är helt ointresserad av att mäta mig med andra, men vill själv alltid bli bättre.«

Behovet av att utforska, skapa och pröva är alldeles för starkt hos Susanna som, säger hon, ”väljer friheten framför tryggheten i alla lägen, alla dagar i veckan”. Ibland har det förstås kostat på att vara sin egen, både ekonomiskt och i vardagen. När dottern var krasslig, exempelvis, och Susanna inte kunde stanna hemma och vabba fick hon bädda ner henne i en soffa intill radiostudion.

Redan innan hon utbildade sig till programledare och började göra radio hade hon vana vid att driva eget. Som ung i Malmö i slutet av 1980-talet var hon en av dem som tyckte att staden var grå och tråkig. Något behövde hända och Susanna bestämde sig för att dra i gång en liten, alternativ klubb. 21 år gammal startade hon, tillsammans med två vänner, ett handelsbolag för att kunna driva verksamhet på legendariska Fredmans på Regementsgatan i Malmö.

– Vi hade inga pengar så vi skaffade ett kort med kredit och köpte in en massa öl. Inför den första kvällen hade vi bara 500 kronor i växelkassan, men när kvällen var slut hade vi betydligt mer och kände att det här kommer ju att bli bra!

Hon ber om påtår och tar en stor klunk av det färska kaffet.

– En rolig grej är att vi var först i Malmö med att göra stand-up, på Jan Sigurds initiativ. Vintern 1988–89 tror jag att det var.

Inget är omöjligt om du är beredd att jobba för det, är en inställning som Susanna alltid tycks ha haft. När hon var en liten flicka kunde hon bestämma sig för att hon, exempelvis, skulle bli bra på att hjula och därefter öva ända tills hon verkligen blev fena på att hjula sig fram över gräset. På samma sätt har hon fortsatt. För till skillnad från många av oss är hon beredd att lägga ner massor av tid på envist nötande. Förra året bestämde hon sig för att börja spela golf. Hon berättar att hon kan stå på drivingrangen och dra i väg 200 bollar utan att tröttna. Det enda hon ser framför sig är nästa slag, och nästa.

– Jag älskar själva processen i lärandet och det har nog varit till stor hjälp för mig. Jag är helt ointresserad av att mäta mig med andra, men vill själv alltid bli bättre. Om jag befinner mig i ett läge då jag inte kan det, där jag inte kan utvecklas, måste jag lämna och simma vidare mot nya saker.

Det var vad som hände förra hösten. Susanna var trött och utmattad. Hon hade varit sjuk i covid och därefter var det som att hon inte kunde få upp sin energinivå och hitta tillbaka till sig själv igen. Då, från någonstans inom sig, dök idén upp. Hon beskriver det som en impuls som sa: jag ska börja med stand-up.

– Jag vet inte riktigt vad det var, bara att det var något som jag kände att jag var tvungen att göra.

Mitt Skåne

HÄR ÄTER JAG GÄRNA…

”Alla ställen som jag inte har ätit på tidigare. Jag gillar att testa nya restauranger och matställen. Jag har inga direkta favoriter, utan väljer helst ut dem som jag aldrig har käkat på förut.”

HÄR HANDLAR JAG GÄRNA…

Ica Värnhem i Malmö. Jag lagar mycket mat och brukar handla där. ’Veckans kampanjklipp’, alltså det ska jag skriva i svanken. Även Abdos är bra. De två mataffärerna är mina go to places.”

PLATS JAG GÄRNA BESÖKER…

Knäbäckshusens strand på Österlen. Knäbäckshusen är så klart underbart, men det jag framför allt gillar är att det där blir så tydligt hur bekväma människor är. De ligger hellre tryckta som sillar vid trappan än orkar ta sig hundra extra meter bort. Det är fascinerande.”

Ett radikalt beslut, att göra stand-up är att blotta sig själv på ett helt annat sätt än hon dittills hade gjort. Men kanske var det just detta hon hade ägnat de senaste åren åt att förbereda sig för. När Susannas dotter flyttade hemifrån bestämde Susanna sig för att ta kontroll över sin livssituation och skapa utrymme att ägna sig åt det hon verkligen tyckte var roligt. Hon köpte en liten etta i Rörsjöstaden som hon inredde med några få väl valda möbler. För att hon trivs bäst i små lägenheter och för att sänka sina omkostnader.

– Jag ville svänga om min arbetsskuta och kunna skriva mer. För att frigöra tid skulle jag behöva säga nej till vissa uppdrag och därmed sänka min inkomst. Det var en strategi, jag ville investera min tid på att utvecklas och se vart det tog mig.

Skutan drev mot stand-up-scenen, skulle det visa sig.

»Vi pratade om när och var, hur:et var helt bortkopplat i min familj.«

Under alla år i radiostudion har hon alltid haft en yrkesroll att fylla och, menar hon, en rad premisser att förhålla sig till. Det har påverkat, om än omedvetet eller indirekt, vad hon kunnat säga och vem hon har blivit som person. Nu frågade hon sig: Vem är jag egentligen, under alla dessa lager som byggts på genom åren? Och, om jag skalar av mig lagren och skriver humor, vad kommer jag att skämta om då?

I dag har svaret utkristalliserats. Susannas första stand-up-föreställning är till stor del en sorts terapeutisk uppgörelse med uppväxten och känslan av att inte höra till. Med en mamma från Sjöbo och en serbisk pappa som flydde forna Jugoslavien som desertör, hamnade hon i ett sorts mellanrum mellan identiteter. Ständigt fick hon en och samma fråga: Var kommer du ifrån? Samtidigt blev hon ifrågasatt av serber och andra ex-jugoslaver: Varför pratar du inte serbokroatiska, är du inte stolt över din bakgrund?

– Men min pappa hade lämnat sitt gamla land bakom sig. Han pratade inte serbokroatiska med oss barn eller försökte hålla den kulturen levande. Han var helt ointresserad av oss och var ingen pappa att räkna med, alls.

Känslan av att inte riktigt höra hemma någonstans har följt henne. Hon har dessutom tvingats förhålla sig till vissa radiolyssnare som med jämna mellanrum har hört av sig och sagt saker som att ”sådana som du borde skickas tillbaka till landet du kommer ifrån”.

– Jag kallar min föreställning för en försoningsföreställning, en sorts acceptans. När jag var yngre hade jag inte vågat göra det här, jag var så rädd att bli ifrågasatt och mån om att bli accepterad. Men jag tänker inte be om ursäkt för mig själv längre.

”Jag köper nästan bara vintage, det är ett intresse. Men den här blusen, från 1980-talet, har varit min mammas”, säger Susanna Dzamic.

Det är lätt att tro att Susanna är en extrovert person som trivs med att synas och höras, van som hon är att sända radio för en miljon lyssnare. Men, konstaterar hon, när hon är i studion står hon där ensam innanför de dubbla, stängda dörrarna. Den enda hon kan se är teknikern som har fullt upp med sitt. Att ställa sig på en scen och dra skämt om sig själv och sina iakttagelser inför en publik, är något helt annat.

– Jag va svinnervös inför humorfestivalen. Men som jag brukar tänka: Kommer jag att dö? Nej. Kommer jag att bli utskrattad? Ja, förhoppningsvis.

Sedan idén att börja med stand-up kom till henne för mindre än ett år började hon testköra i fem- till sjuminuterspass på en lång rad humorklubbar. Använde gamla nedtecknade tankar och idéer parat med nykläckta och provat sig fram.

Susanna Dzamic beskriver själv Serbisk lyckokaka som en försoningsföreställning som tar avstamp i att växa upp och leva i mellanrummet av två mediala katastrofer. Ena halvan från Sjöbo, andra halvan från Serbien.

– Det värsta av två världar – en lantlolla med våldskapital, säger hon och konstaterar:

– Jag har suttit ner i båten länge och nu orkar jag inte sitta mer. Så, jag reser mig upp.

3 röster om Susanna Dzamic

KALLE LIND

Radiopratare, manusförfattare och författare
”Hon är världens mest älskvärda tokfia. En fröjd att sända radio med och även att jobba tillsammans med i andra uppdrag. Susanna är med på vilka sorts associationer som helst, hon är aldrig svarslös eller tappar fattningen. Det är som att spela pingis, en boll som bara fortsätter. Jag saknar våra Fredag i P4 och Fredag i P1. Susanna är som allra bäst när man sänder live, i stundens hetta. Då frikopplar du hjärnan och med henne kan du alltid vara trygg. Hon tar vilken desperat boll du än kastar. Det är en lisa.”

VICTORIA SCHÖNSTRÖM

Nära vän som driver reklambyrå
”Jag är så imponerad av Susanna för hon har knäckt koden. Hon har ett otroligt driv och högt tempo och rör sig hela tiden framåt. Hon är modig och bejakande. Samtidigt värnar hon om sin egen energi och återhämtning. Vi är så många som brottas med det där, hur man ska få ihop och hinna allt och samtidigt vara närvarande där man är. Hon har lyckats hitta koden. Hon är alltid närvarande, även när hon träffar sina vänner. Susanna är en varm person, med mycket glädje och humor. Dessutom får du alltid ett oväntat perspektiv från henne.”

LENA FRISK

Komiker, också aktuell på 2023 års Lund Comedy Festival med föreställningen Doggystyle
”Susanna är en kul kompis. Vi jobbade tillsammans när jag gjorde program i SVT och hon satt i redaktionen, och med åren har vi blivit vänner. Hon är en knäpp, härlig och djup person som du aldrig har tråkigt med. En fin vän. Nu tar hon en ny roll, med stand-up, och det kommer hon att göra bra. I stand-up är alla unika och Susanna har bra koll. Hon har ju hållit på med humor på olika sätt i hela sitt liv.”

Bli prenumerant

Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!

Vårt nyhetsbrev

Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes nyhetsbrev för att få relevanta uppdateringar och påminnelser.

Relaterat innehåll:

Porträtt

Ola Salo

Ola Salo är en glammig rockstjärna som trivs bäst på den skånska landsbygden. En prästson som inte är kristen men gärna spelar Jesus. En tvåbarnspappa som har svårt att få vuxenhatten att passa, som har lättare för att komponera en kontrapunktisk fuga än att få till vardagsmorgnarna hemma.

Porträtt

Eva Rydberg

Att få applåder har aldrig varit viktigt för Eva Rydberg. Än mindre att bli igenkänd på stan. För henne är det bara en sak som räknas – att locka till skratt och själv få brista ut i ett då och då. Möt henne om att vara riksclown men också perfektionist.

Porträtt

Per Lasson

Det är svårt att få jobb och dåligt betalt, varnade pappa. Ändå valde Per Lasson att följa sin längtan att bli skådespelare. Efter två decennier på ­teaterscenen blev han Jesse i Tunna blå linjen.

Porträtt

Daniel Berlin

För tre år sedan stängde Daniel Berlin sin hyllade stjärnkrog i Skåne Tranås. Beslutet var enkelt, hans fru hade drabbats av cancer och han skulle snart bli ensamstående pappa till deras små tvillingpojkar. I dag är han på en ny plats i livet – och på Österlen.