Stenbrott och skogsstigar

Havsnära upplevelse med småbåtshamnar, en häftig hängbro och kaffestugor.

text & foto: ÅSA HANSDOTTER

Vi lämnar bilen i Utvälinge och följer Skåneleden/Kullaleden nere vid stranden utanför det lilla samhället, som ligger naturskönt intill Vegeåns myn­ning.

Den gräsbevuxna stigen som flanke­ras av nyponbuskar leder oss västerut till Norra Häljaröd, där den övergår i grusväg. Vandringen är lätt och vägen kantas av både fritidsstugor och åretruntboende, och det är mysigt att betrakta de olika hu­sen.

Skäldervikens kustremsa öppnar upp sig med små mysiga laguner, som varvas med fuktiga strandängar och vi passerar utkanten av naturreservatet Rönnen som är beläget på en halvö. Här är tillträdesför­bud året runt på grund av det rika fågel­ livet och tydligen kan man även få se sälar, men sådan tur har inte vi idag. Däremot träffar vi på en del får och lamm under vår dagsvandring, eftersom hedarna och strandängarna används till bete.

VI NÅR FARHULTSBADETS fina sanddy­ ner och är sugna på ett dopp, men efter att ha känt på vattentemperaturen kommer vi på andra tankar. Vi korsar istället den 40 meter långa hängbron över Görslövs­ ån och viker av mot Jonstorp ”city” för att försöka hitta någonting att äta. Efter drygt en mils vandring är det dags att fylla på energinivåerna.

Det visar sig inte vara helt lätt, men till slut blir det en korv vid idrottsplatsens kiosk och vi passar samtidigt på att fylla våra vattenflaskor. Nu blir det lite “asfaltstramp”, men det gör ingenting – Rekekrokens och Svanshalls småbåtshamnar väger väl upp detta och vi passerar fina gamla hus med halmtak och trädgårdar med äppelträd.

Vid Svanshalls stenbrott stannar vi till och det blir en magisk stund när vi tar en paus och bara sitter och njuter vid det spegelblanka vattnet. De branta kanterna stupar dra­ matiskt ner längs ena sidan och det känns som om vi funnit en okänd oas.

Efter Svanshall blir det återigen mjuka skogsstigar och genom grönskan kan vi då och då skymta Hallands Väderö. Det har duggregnat konstant de senaste sex kilometerna, och vi är blöta och har blivit rejält kaffesugna. Den sista biten fram till Skäret är naturen mer karg och stenig, innan vi äntligen når kaffestugan Flick­orna Lundgren.

Tyvärr håller personalen precis på att stänga, men när de ser våra våta uppenbarelser och snopna miner, ber de oss ändå att sitta ner och bjuder på både kaffe och kanelbulle. Kanske upple­ver vi den bästa fikan någonsin, innan det är dags att hoppa på bussen tillbaks till Utvälinge.