En vit brudklänning dras genom en brun leråker. Videoverket som Charlotte Elm Ravn visar på tv-skärmen är långt ifrån klart. Just nu väntar hon på att stormen ska dra in över Österlen för att kunna filma klänningen i stark blåst. Därefter ska den eldas upp i verkets sista scen.

– Det är något med det överdådiga i en brudklänning som fascinerar mig. Sedan tycker jag mycket om naturen och de särskilda färgerna på hösten, säger hon och visar runt i sin ateljé.

I det nerlagda kommunhuset i Hammenhög hyr Charlotte Elm Ravn in sig i maken Jacob Ravns kontorskollektiv. Men att hon skulle bli konstnär var inte givet från början.
Under uppväxten var det teater och dans som lockade, och efter gymnasiet studerade hon bildkonst. Men att stå ensam i ateljén var inget som lockade den 20-åriga Charlotte, som var alldeles för social. I stället satsade hon på att bli scenograf och hamnade på en dockteater, där hon så småningom utbildade sig till dockspelare. När hon träffat sin danske man valde hon att flytta med honom till Köpenhamn.

Efter att paret fått sitt första barn ville de skala ner och leva enklare. Därför valde de för femton år sedan att flytta till Hammenhög på Österlen. Här har Charlotte provat på det mesta inom kultursektorn, drivit Kulturum i Ham-menhög, jobbat som producent, undervisat på kulturskolan och även suttit i Kultur- och fritidsnämnden i Simrishamn för Feministiskt Initiativ. Men hela tiden har längtan efter att få jobba med alla de egna idéerna funnits där.

– När jag fyllde fyrtio för åtta år sedan lovade jag mig själv att jag skulle ta det på allvar och börja ge idéerna lite mer tid.