Johan Glans

Vill aldrig bli tradig

Vi har träffat Johan Glans och pratat om snuskiga skämt, tradiga 50-årsfester och fördelen med att komma från Eslöv. Och fått det självklara bekräftat: ”Skåningar är bäst på komik.”

av: HANNA WELIN foto: JOHAN BÄVMAN

Publicerad första gången:  MAGASINET SKÅNE NR 4 2026

”De flesta komiker som får det att funka tar sin egen personlighet och skruvar upp den till max. Är du tafatt på scen är det så du är, fast på scen blir det extremt”, säger Johan Glans.

Johan Glans befinner sig i en barndomsdröm. Om några timmar ska han dra på sig smokingen, kliva ut på scen och inta sina allra tuffaste James Bond-poser. Och han ska göra det till tonerna av det ikoniska ledmotivet – framfört av Malmö symfoniorkester. En maxad dröm för det fullblodsnördiga James Bond-fan han en gång var. 

– Jag ställde till och med upp i frågesportprogrammet Kvitt eller dubbelt med mina Bond-kunskaper när jag var 14, säger 52-åringen i dag.

Fyra försommarkvällar i rad är det Agent 007 som gäller när Johan Glans agerar komiker och konferencier i filmmusikkonserten Älskade spion på Malmö Live. Sannolikt kommer det att följa fler kvällar efter dessa, men först nästa år. 

– Jag tror att bilden som folk har av James Bond och bilden de har av mig är på var sin ände av spektrumet, det är därför det blir så roligt, säger han och skrattar så där återhållsamt och fnittrigt som bara han kan.

Hade hans 14-åriga jag vetat hur hans liv skulle se ut i dag hade han baxnat. Johan Glans kan ensam fylla en arena och hans soloturnéer säljer slut. Den senaste turnén, jubileumsföreställningen med kompisen David Batra, likaså. Han har gjort revyer, musikaler och humorprogram, spelat finurliga karaktärer i tv-serier och seriös diplomat i Netflix-filmen The Swedish Connection. Han har lett Guldbaggegalan och han har själv vunnit priser, gång på gång.

– Att få stå ensam på en scen med tusentals människor som betalat för att se mig, det är egentligen för bra för att vara sant. Det är makalöst, jag kan fortfarande knappt tro att det är mig det handlar om.

Men egentligen är det inte alls särskilt konstigt. Att Johan Glans älskar att underhålla var uppenbart redan när han var tre fyra år gammal och tog alla tillfällen i akt inför familj och släkt hemma i Eslöv. 

 

Johan Glans

ÅLDER: 52 år

FAMILJ: Frun Sara Young och döttrarna Minni och Cilla, 18 resp 15 år

BOR: Stockholm och snart även någonstans i Skåne

GÖR: Komiker, skådespelare och manusförfattare

MERITER I URVAL: Flertalet standup-föreställningar och turnéer. Har medverkat i tv-program som Parlamentet, Kvarteret Skatan, På spåret, Ture Sventon, Swedish Dicks och Home Invasion. Johan Glans har även fått flera utmärkelser, bland annat Årets skåning, Piratenpriset, Karamellodiktstipendiet och Humorpriset. Två gånger har han utsetts till Årets manliga komiker och 2012 blev han hedersmedborgare i Eslöv.

I skolåldern försvann hans annars lite blyga tafatthet så fort han stod i strålkastarljuset och när han var 19 gjorde han sin publika standup-premiär på Kramer i Malmö.

– Grejen är att jag aldrig har haft någon plan B, även om jag förstås har kunnat tvivla på att jag skulle klara mig.

Han träffade David Batra som 20-åring, när de båda kom på delad förstaplats i en standup-tävling. Det ledde både till vänskap och till en inbjudan till Norra Brunn. Men också till att Johan lämnade Eslöv och Lund för huvudstadens möjligheter. För det här var en annan tid. Klubbarna var få och Johan uppskattar att det var max trettio personer som hade standup som sitt levebröd.

– Nu är det ju hundratals. Jag träffar nya hela tiden som, när man väl får se dem, visar sig vara riktigt bra. Och bara här i Malmö finns det ju massor av klubbar, fem sex stycken som jag vet.

»Att få stå ensam på en scen med tusentals människor som betalat för att se mig, det är egentligen för bra för att vara sant.«

Annons:

”Jag har alltid känt mig hemma på scen. Jag kan inte förklara det själv. I privatlivet är det svårare, där kan du behöva armbåga dig in i en konversation. På scen finns det tydliga överenskomna regler, nu är det din tur att tala och de andra ska bara lyssna. Du är förberedd, i bästa fall, och kan framställa dig utifrån din mest spirituella, roliga sida”, säger Johan Glans.
»Vi skåningar är bäst, så är det.«

Utbudet ger också plats för utforskande och bredd, menar Johan Glans. På hans tid var det vanligt att man fick tacka ja till firmafester och andra företagsgig där chefen ville försäkra sig om att det inte skulle bli något under bältet-skämt eller politiskt spetsat. I dag, när de nya förmågorna kan köra på de många klubbarna, är humorn mer spännande, menar han. Komikerna kan flippa ut och flytta fram gränserna för vad man kan prata om.

– När man måste anpassa sig är det lätt att man själv blir lite tamare.

Det är inte vidare sannolikt att Johan Glans förknippas med tamhet. Men snäll och hygglig?

– Ja, jag hoppas bara att det inte är i bemärkelsen tradig. Det finns ju alltid en risk att man blir en ”han kan vi ta med farmor och titta på”.

Han skrattar och konstaterar att han är glad att han har publik i alla åldrar. Det är hans mål att föreställningarna ska vara som en fest i byn där alla är välkomna. Men den där lite ofarliga stämpeln har också med hans personlighet och stil att göra.

– Om man ser till vad det är jag egentligen säger är det nog förvånansvärt mycket snusk och trams. Men på något sätt hör folk inte riktigt det.

Johan Glans humorstil är den osäkra underdogens som nästan ber om ursäkt för sig själv. När han säger något snuskigt eller vulgärt gör han det liksom motvilligt.

– Det är mitt trick. Men det är också för att jag inte försöker slå det i huvudet på publiken. Det är det jag tror att folk tycker är roligt, eller det är det som jag tycker är roligt, det lite motvilliga.

Efter att ha hämtat material från vardagens igenkännbara teman, situationer och frustrationer i trettio års tid börjar det dock bli svårare att komma på idéer, konstaterar han. Man kan vända och vrida, slipa och spetsa till, men helt nya ämnen är sällsynta.

– Jag kan komma på en tanke, om bröllop eller något med bilbesiktningen, men så inser jag, det där har jag ju redan gjort.

Det är tur då att han har tonårsdöttrar som håller honom ajour (och som han kan provocera med sina pappaskämt). Att hänga med dem och Sara Young, hans fru sedan 22 år, är det roligaste han vet och håller honom ”fräsch i huvudet”.

Det finns två saker som Johan Glans inte gillar. Stagnerade typer som påstår att det var bättre förr och 50-årsfester där alla är runt 50, precis som han själv.

– Det är nästan det tradigaste jag vet. Vi är alla i samma skede i livet, fan man blir ju deprimerad. Nej, man ska vara i sammanhang där det är folk i alla åldrar. Det är ju också så jag vill ha det i min publik.

 

Annons:

För tre år sedan gjorde Johan Glans en hjärtoperation, efter att ett medfött fel på hjärtklaffen upptäckts. ”Jag har haft tur, det blev inga komplikationer och jag mådde mycket bättre efteråt. Det var helt enkelt bara något som behövde göras”, säger han.

Mitt Skåne

Här äter jag gärna

Malmö Saluhall. När jag bodde på Malmö Live en hel vecka gick jag dit varje dag vid lunchtid. Åt mig systematiskt igenom alla de olika matställena i tur och ordning. Jättefint.

Här handlar jag gärna

Hans Persson i Borrby. En vän skickade dit mig för att köpa en liten reservdel till hans gamla moped och jag stannade länge i butiken. Det finns cykeldelar, men också gamla skivor och böcker och allt möjligt som är bra att ha.

Plats jag gärna besöker

Trollenäs Slott. Vi hade vårt bröllop där för tretton år sen och jag tycker om att åka dit och göra en nostalgivandring med familjen. Ta en fika i kaféet och promenera i parken.

 

Familjen Glans-Young bor i en lägenhet på Söder i Stockholm. Sara driver stallverksamhet på Djurgården med 15 hästar. Hon arrangerar turridning och ridskola, men framför allt mycket terapiverksamhet i samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin.

– Att vara med hästar hjälper barn med problem att komma ut ur sina skal, och det fungerar verkligen.

Själv rider han inte, även om han ”förstås har suttit på en häst” ett par gånger. Men eftersom hans fru är där och äldsta dottern rider och tävlar i hoppning, hänger han i stallet var och varannan dag.

– Jag kan verkligen förstå attraktionen. Sedan vi skaffade katt har jag blivit betydligt mycket mer djurkär än jag var förr.

Efter 25 år i Stockholm, dessutom som kändis mitt i smeten, skulle Johan Glans kunna identifiera sig som stockholmare. Men nej, än i dag känner han sig mer som kusinen från landet, mer ”eslövsk”. Ett sorts utifrånperspektiv som han värnar om att ha kvar.

– Det hänger säkert ihop med min personlighet, men jag kan fortfarande känna det lite som att jag är på besök.

»Jag kan vara rolig på scen, men jag tycker inte att jag själv är särskilt spännande som person.«

Det är bara några dagar sedan han var i Eslöv sist och sov över hos sina föräldrar. Även om den lilla staden har fått ett uppsving tycker han att det mesta är sig nästan kusligt likt. Men på ett positivt sätt, han känner sig hemma. När han tänker tillbaka tror han att det också fanns en fördel med att det var i Eslöv han började sin bana som barn. För i en liten stad blir man sedd.

– Vill du göra en revy? Absolut, här har vi en scen som bara står och väntar. Alla i skolan och på kommunen blev bara själaglada. Det kan också vara en fördel att vara på väg någonstans till skillnad från att redan vara född mitt i smeten.

Dessutom ligger Eslöv mitt på den skånska leråkern där ett för humorn så gynnsamt perspektiv länge har frodats. Kanske, resonerar Johan Glans, har det med det där utifrånperspektivet att göra, att stå bredvid och driva med dem som sitter på makten. Ända sedan Falstaff fakir och Fritiof Nilsson Piraten har det i Skåne varit uppskattat att plocka ner och skoja med folk som är högfärdiga och stela.

– Det är ju slående hur många bra komiker som kommer härifrån. Det är jätteroligt. Vi är bäst, så är det.

Johan Glans har återkommande fått frågan om han inte kan tänka sig att vara sommarpratare. En stor ära, brukar så gott som alla tycka. Men Johan har konsekvent tackat nej. Han har inget barndomstrauma att berätta om, konstaterar han med ett leende.

– Jag kan vara rolig på scen, men jag tycker inte att jag själv är särskilt spännande som person. 

Det är det nog långt ifrån alla som håller med om. Men Johan har också ett annat argument: att det skulle förstöra hela sommaren att ha det hängande över sig som ett envist orosmoln. Då är det betydligt bättre att göra som i år och bejaka sin inre latmask. Åka ner till Skåne med familjen, umgås och bara skrota runt.

– Vi brukar alltid våldgästa våra vänner och familjer. Men vi har faktiskt också börjat leta efter något eget.

De har hållit utkik ett tag och tittat på flera objekt. Exakt var drömstället ska ligga är ännu en öppen fråga, men gärna vid havet, säger Johan.

– En vacker dag händer det och vi hittar rätt.

Johan Glans har trots allt en dröm kvar att uppfylla: en egen långfilm. ”Det är ännu bara i sin linda, vi får se, men det är en dröm”, säger han.

3 röster om Johan Glans

Johan Wester

Komiker, filmproducent och entreprenör

”Johan är precis så älskvärd som man hoppas att han ska vara. En varm, rolig påg som är intresserad av människor och har en skarp blick för vardagens absurditeter. Han driver med sig själv och inte med andra. Och han är sig själv. Men han är även en skicklig yrkesperson med mycket god analysförmåga. Han har ett stort kunnande och stor hantverksskicklighet. Och den här kombinationen gör honom speciell.”

Cecilia Lindgren

Dramalärare, undervisade Johan Glans som barn

”Jag var hans dramalärare från mellanstadiet till och med gymnasiet. Han var den som alltid kom cyklande med rosiga kinder och välputsade skor. I början stack han inte ut ur mängden, men på gymnasiet började det märkas att han var något. Han var fantastisk på att tolka rollkaraktärer och väldigt rolig. Vi låg på golvet och tjöt av skratt, allihop. Jag stöttade honom och tyckte verkligen att han skulle satsa.”

 

Kalle Lind

Radiopratare, manusförfattare och författare

”Vi lärde känna varandra när jag gick i sjuan och han i åttan. Första gången jag såg honom live, på en julshow i aulan, minns jag att jag – som inte var det minsta av en besserwisser – tänkte att fan, den här killen har något. Förra året hörde Johan av sig om en barnserie som han ville att jag skulle vara med och göra. Jag blev faktiskt rörd, det har varit lite som att sluta en cirkel att skriva för 12- till 13-åringar.”

Bli prenumerant

Få tre nummer av Magasinet Skåne i brevlådan för bara 199 kr!

Vårt nyhetsbrev

Glöm inte att prenumerera på Magasinet Skånes digitala nyhetsbrev.

Relaterat innehåll:

Porträtt

Ann Heberlein

Ann Heberlein har kritiserat sina forna moderata partikolleger hårt, skrivit deckare och berättat att hon blivit misshandlad av en partner. Vi har träffat Ann Heberlein hemma i Ystad och pratat om livet, politiken och varför hon skulle vilja slippa vara ”Ann Heberlein”.

Porträtt

Joakim Bengtsson

Vem är kung på att mangla, sylta och safta och laga skånsk husmanskost extra allt? Jo, ingen mindre än värderingsmannen Joakim Bengtsson. Vi har träffat Antikrundan-experten och nyblivna tv-kocken och pratat om att sticka ut, om kärleken, spådomarna och vikten av att samla på kloka tanter. Men också om hjärtoperationen och tacksamheten över att ha det ”oförskämt bra”.

Porträtt

Håkan Bengtsson

Många förknippar honom med en schyst polis, en passivt aggressiv polis eller Zlatans ungdomstränare. Själv bär han ett armband med orden fjönt, fubbick och mögtocke – om han mot för­modan skulle glömma varifrån han kommer. Vi har träffat skådespelaren Håkan Bengtsson, som återvänt till barndomshuset i Dalby.

Porträtt

Maria Maunsbach

På jakt efter ärlighet. Maria Maunsbach släpper nu sin fjärde roman. Med ena benet i Höörs mylla och det andra på Möllan-Nobel i Malmö är hon sig själv: både bonnig och konstnärskulturell – och vägrar värdera det ena eller andra som bättre eller sämre.

Maria Maunsbach