Mira Kysinger Lowejko

Mira Kysinger Lowejko förälskade sig i leran och alla dess möjligheter redan som barn. Nu skapar hon unik keramik i verkstan utanför Hässleholm.

Det var i hemstaden Gamleby i Småland som Mira Kysinger Lowejko för första gången upplevde keramikens magi. Hon fick tillsammans med andra barn prova på att dreja i lera. De flesta andra barnen geggade runt men en äldre tjej satte sig vid drejskivan och drejade en skål. Mira blev som förtrollad.
Under ett träslöjdsläger på Öland besökte eleverna Capellagården, Carl Malmstens hantverksskola. Mira såg all lera, verkstäderna och den färdiga keramiken.

– Då visste jag att det var detta jag ville göra. Som om jag alltid varit på väg hit, berättar Mira.

Efter ett års konstutbildning på en folkhögskola sökte hon in på Capellagården och fick en plats med keramisk inriktning. Därefter sökte hon in på Högskolan för Konst och Design i Göteborg där hon i somras tog en kandidatexamen i konsthantverk.

– Lera är mitt material. Det finns så många tekniker och man vet aldrig hur det slutar efter bränningen. Det ser aldrig ut som jag tänkt det i mitt huvud, säger hon medan hon ringlar lera till långa ormar och bygger upp en skål.

Vi befinner oss på Kärråkra gård utanför Hässleholm. Här har Marie Torstensson i många år haft sin keramikverkstad och när hon läste i lokaltidningen att den unga keramikern Mira flyttat till Skåne, hörde hon av sig och erbjöd plats i det lilla huset i skogsbrynet.
En bit bort, bakom ladorna, finns en vedeldad brännugn som hon och Marie använder när de ska bränna keramiken.

Mira jobbar både med stor och liten keramik.