Jag har alltid varit intresserad av textilarbeten och här får man lite samma känsla som i något virkat, säger hon, medan hon fäster två hyskor som ska hålla ihop armbandet.

Att hon i dag jobbar som smyckeskonstnär kan vid första anblicken se ut som en slump. Men när man nystar i hennes liv och hennes rötter känns arbetet med händerna snarare helt naturligt.

Celestines morfar var urmakare och hon älskade att vara med honom i verkstaden och se alla verktyg och hur han jobbade med varje liten detalj. Både mamma, mormor och gammelmormor hade alltid en virkning eller stickning i händerna. Viktigast av alla, för hennes yrkesval, var nog ändå pappa Santos från Guinea. Av honom lärde hon sig om smyckenas betydelse i den västafrikanska kulturen.
De har en viktig, nästan magisk roll. De används som skyddande objekt, talismaner, och berättar en historia om och för bäraren, och för vidare kunskap om traditioner och identitet, säger hon.

Brasan sprakar och ljuset flödar in från takfönstren här i Baskedal Ekoby. Det är bara veckor sedan hon flyttade in i ateljén som hon byggt tillsammans med maken Olof Stuermer, som är barn- och ungdomspsykiater och har sitt kontor i andra änden.