Rolf Lassgård

NAMN: Rolf Lassgård efter Lassgård
i byn Nordeåsen i Jämtland
ÅLDER: 67 år
FAMILJ: De tre vuxna barnen Ida,
Hanne och Anton. Tre barnbarn
BOR: i hus i östra Skåne
MERITER I URVAL: Kommande premiärer på
filmerna Kärleksbevis och Andra akten.
Till vintern kommer filmatiseringen av Kerstin Ekmans
Händelser vid vatten på SVT.

Därefter kom han med i en amatörteatergrupp som drevs i form av en studiecirkel. Ett gäng entusiaster träffades i källaren till hans gamla skola och byggde scenografi och repade in repliker.

Nu eller aldrig. Provar jag inte detta kan jag ångra mig resten av livet.

Men den riktiga gnistan tändes när en internationell teatergrupp kom till trakten och slog sig ner i Lit. En av medlemmarna uppmuntrade Rolf att dra ner till Malmö och prova scenskolan efter lumpen.
– Mina föräldrar var inte så förtjusta. Att spela teater var väl inget riktigt jobb?! Men själv tänkte jag: ”Nu eller aldrig. Provar jag inte detta kan jag ångra mig resten av livet.

Den högreste jämtlänningen gick vidare från första antagningsprovet, till andra och till tredje. Han minns glädjen och förvåningen när han hälsades välkommen som elev på scenskolan. Den tillfälligt lånade lägenheten fick ersättas med ett mer permanent boende.
– Malmö var en helt annan stad än i dag. På Lilla torg fanns ett konditori som stängde klockan tre på lördagseftermiddagarna. Det blev mest att vi hängde på puben Bullen, som blev en mötesplats för skådespelare och andra kulturarbetare.

Redan första sommarlovet erbjöds han en mindre roll i Skånska Teaterns sommaruppsättning i Landskrona.
– Det var en dröm. Det var ju till teatern jag ville.

– När jag stod och väntade vid ett övergångs ställe, nog fan kröp ena knät upp tätt längs andra benet. Eller också smög en hand upp mot halsgropen för att pilla på ett osynligt halsband.

Egna erfarenheter kan bidra till en klangbot ten i rolltolkningarna. För ett par år sedan hade filmen Min pappa Marianne premiär, där Rolf Lassgård spelar en präst som efter ett långt yrkes- och familjeliv kommer ut som transperson.
– Ja… När är rätt tillfälle att avslöja en hemlighet?

Det är något han själv funderat en del över. Familjen Lassgårds hemlighet kom upp i ljuset när han var trettio år gammal. Hans mamma berättade då att Rolf har en annan biologisk pappa än den man han vuxit upp med och kallat för pappa under alla år.
– Jag vet inte varför hon valde att berätta just då. Hon hade nog letat rätt tidpunkt under hela min uppväxt. Men detta var inget man pratade om under femtio- och sextiotalen.

När han äntligen fick veta blev han varken ledsen eller arg. Reaktionen var snarare ett ”Jaha, då förstår jag”. En kväll fick han höra att hans biologiska pappa befann sig på teatern för att se hans föreställning. Rolf
bestämde sig för att gå ut i foajén och hälsa.

Han beskriver det som en slags obändig livs kraft, och refererar till Peps Persson som sjöng om hur han spelade för livet, för alla människor och för allt som växer.
– Det vill jag också göra, spela för livet.

För livets skull, men samtidigt inför publikens ögon. Som skådespelare har kontakten med teaterpubliken känts berikande. Men sedan finns de där andra mötena, som är mindre givande.
– Att ständigt bli igenkänd, och behöva ställa upp på selfies tillsammans med främmande människor, eller att få höra ”Vad var det nu du hette igen?”. Det där har jag försökt fly litegrann.

Han har alltid bott utanför händelsernas centrum. I Gävle var han ingen främling eller kändis; Gävleborna hade sett honom handla och dra barnvagn. Men bland utomstående och proffstyckare har det varit svårt att undvika påfrestande blickar och bedömningar.
– Ett tag märkte jag att jag började påverkas av vad andra tyckte, och det blev inte så skoj längre. Jag började känna att min inre drivkraft, det där ljuset i bröstet, nästan var på väg att slockna. Och ljuset ska man vara rädd om.

”Han får gärna bli min nallebjörn”, skrev någon, följt av en mängd tummar och hjärtan.

I stället för att skaffa en lägenhet i Gävle, som var den spontana tanken, bestämde han sig för att flytta ner till Skåne där familjen haft ett sommarhus i tjugo år.
– Det var egentligen först i vuxen ålder som jag återigen fick upp ögonen för Skåne. Vi började resa hit, eftersom min fru hade släkt här och jag blev förälskad i den östra delen. Så småningom skaffade vi ett sommarhus. Ett idiotprojekt, så klart, att renovera ett hus i Skåne när man bor 80 mil norrut!

Vid separationen kände han en längtan att få bo på landet året runt, på riktigt, och inte bara som sommargäst.
– Nu ville jag ta det på allvar, och känna hur det är på landet i februari. Med ett hus är det förstås en del att göra.. Jag har nytta av min fysiska styrka för att skotta, spika, slita och gräva. Men så fort hjärnan ska kopplas in så är jag körd.

Han säger att året i Skåne har också varit ett tillfälle att känna på ensamheten. Som skådespelare har han visserligen tillbringat långa perioder på resor och i enkelrum, och han trivs rätt bra med den självvalda ensamheten.
– Men visst finns det stunder numera när det känns lite tomt.

Helt allena är han inte. Ena dottern med make och barn bor i Ystad. Andra dottern med familj i Göteborg. Han konstaterar att han i själva verket bor ganska centralt numera, med Ystad, Simrishamn, Hässleholm och Kristianstad alldeles i närheten.
– Lite lustigt… Jag lämnade ju Skåne för att jag inte trivdes så bra. Men saker har förändrats med åren. Det har skett både en samhällsutveckling och en egen utveckling, som gjorde att jag upptäckte Skåne igen. Så nu får vi se. Kanske blir det ett år till.