Siw Malmkvist

För tre år sedan stängde Daniel Berlin sin hyllade stjärnkrog i Skåne Tranås. Beslutet var enkelt, hans fru hade drabbats av cancer och han skulle snart bli ensamstående pappa till deras små tvillingpojkar. I dag är han på en ny plats i livet – och på Österlen.

Cyrano de Bergerac. Pinocchio. Tycho Brahe. Det behövs inte många fingrar för att räkna upp människor kända för sina näsor. Hos Mischa Billing är det inte bara hennes erkända näsa som är känslig. Det är även tungan, kroppen och själen.

Hon blev stor i Sverige genom att sjunga om USA. Och i år har rockdrottningen gått och blivit Mello. Men det hela är inte så konstigt som det låter, för det är i kontrasterna som Maja Ivarsson trivs allra bäst.

Det är svårt att få jobb och dåligt betalt, varnade pappa. Ändå valde Per Lasson att följa sin längtan att bli skådespelare. Efter två decennier på ­teaterscenen blev han Jesse i Tunna blå linjen.

I snart 30 år har Marie Mandelmann bott på gården Djupadal. Hon har jämförts med både Moder Jord och Pippi Långstrump. Hon gör saker på sitt sätt och är inte rädd för att misslyckas, inte ens i tv-rutan, vilket har gjort henne folkkär. Men allt var så nära att aldrig hända.

Butter radhusgranne, transsexuell präst eller operaälskande kommissarie. Oavsett roll har Rolf Lassgård en inmutad plats i publikens hjärtan.

Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen.

Farah Abadi är befriande ovanlig. Utan att ursäkta sig, förmins­ka sig eller blinka säger hon att hon tycker om sig själv.

Han är sjömansättlingen som blir sjösjuk till sjöss och alltid trivts bäst med Österlenstrand under fötterna – eller med en mick i handen på scen. Sveriges första stand up-komiker har stått i rampljuset i över fyrtio år. I sommar tar han sig an Fredriksdalsteatern, den här gången som manusförfattare och regissör av farsen Nötter.