Siw Malmkvist

Ola Salo är en glammig rockstjärna som trivs bäst på den skånska landsbygden. En prästson som inte är kristen men gärna spelar Jesus. En tvåbarnspappa som har svårt att få vuxenhatten att passa, som har lättare för att komponera en kontrapunktisk fuga än att få till vardagsmorgnarna hemma.

Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen.

Sportjournalisten Olof Lundh berättar om dialekten, om demonerna och om att vara jobbig.

Cyrano de Bergerac. Pinocchio. Tycho Brahe. Det behövs inte många fingrar för att räkna upp människor kända för sina näsor. Hos Mischa Billing är det inte bara hennes erkända näsa som är känslig. Det är även tungan, kroppen och själen.

På jakt efter ärlighet. Maria Maunsbach släpper nu sin fjärde roman. Med ena benet i Höörs mylla och det andra på Möllan-Nobel i Malmö är hon sig själv: både bonnig och konstnärskulturell – och vägrar värdera det ena eller andra som bättre eller sämre.

Många tv-tittare känner igen Sandra Stojiljkovic just som den uniformsklädda polisen Dani i SVT-serien "Tunna Blå Linjen"

Han är sjömansättlingen som blir sjösjuk till sjöss och alltid trivts bäst med Österlenstrand under fötterna – eller med en mick i handen på scen. Sveriges första stand up-komiker har stått i rampljuset i över fyrtio år. I sommar tar han sig an Fredriksdalsteatern, den här gången som manusförfattare och regissör av farsen Nötter.

I snart 30 år har Marie Mandelmann bott på gården Djupadal. Hon har jämförts med både Moder Jord och Pippi Långstrump. Hon gör saker på sitt sätt och är inte rädd för att misslyckas, inte ens i tv-rutan, vilket har gjort henne folkkär. Men allt var så nära att aldrig hända.

Det är svårt att få jobb och dåligt betalt, varnade pappa. Ändå valde Per Lasson att följa sin längtan att bli skådespelare. Efter två decennier på ­teaterscenen blev han Jesse i Tunna blå linjen.