Joakim Bengtsson

Jag vill leva nu, hela tiden och varje dag, säger Marie Olsson Nylander. För tio år sedan blev hon ”Husdrömmar-Marie” med svenska folket, sedan dess har tv-tittarna troget följt henne genom renoveringar, sjukdomar och relationskriser.

Många tv-tittare känner igen Sandra Stojiljkovic just som den uniformsklädda polisen Dani i SVT-serien “Tunna Blå Linjen”

Hoppar jag inte nu så kommer jag inte att göra det alls, tänkte tvåbarnsmamman Charlotta Björck. Så hon sa upp sig från vårdjobbet och tog sats. Hoppade upp på scen, in framför kameran och ut i svenskarnas tv-soffor. Efter sommaren väntar både lättsam revy och tungt polisdrama.

Cyrano de Bergerac. Pinocchio. Tycho Brahe. Det behövs inte många fingrar för att räkna upp människor kända för sina näsor. Hos Mischa Billing är det inte bara hennes erkända näsa som är känslig. Det är även tungan, kroppen och själen.

I snart 30 år har Marie Mandelmann bott på gården Djupadal. Hon har jämförts med både Moder Jord och Pippi Långstrump. Hon gör saker på sitt sätt och är inte rädd för att misslyckas, inte ens i tv-rutan, vilket har gjort henne folkkär. Men allt var så nära att aldrig hända.

Vem är kung på att mangla, sylta och safta och laga skånsk husmanskost extra allt? Jo, ingen mindre än värderingsmannen Joakim Bengtsson. Vi har träffat Antikrundan-experten och nyblivna tv-kocken och pratat om att sticka ut, om kärleken, spådomarna och vikten av att samla på kloka tanter. Men också om hjärtoperationen och tacksamheten över att ha det ”oförskämt bra”.

Många förknippar honom med en schyst polis, en passivt aggressiv polis eller Zlatans ungdomstränare. Själv bär han ett armband med orden fjönt, fubbick och mögtocke – om han mot för­modan skulle glömma varifrån han kommer. Vi har träffat skådespelaren Håkan Bengtsson, som återvänt till barndomshuset i Dalby.

Farah Abadi är befriande ovanlig. Utan att ursäkta sig, förmins­ka sig eller blinka säger hon att hon tycker om sig själv.

Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen.

Programledaren Malin Olsson: Om hypnos, arbetarklass och att känna sig osynlig.