Siw Malmkvist

Hon brukar inte bli igenkänd på stan – förrän hon öppnar munnen. I snart trettio år har Susanna Dzamics kvicka, malmöitiska stämma flitigt hörts i etern. Nu hörs den också från scen.

Farah Abadi är befriande ovanlig. Utan att ursäkta sig, förmins­ka sig eller blinka säger hon att hon tycker om sig själv.

I snart 30 år har Marie Mandelmann bott på gården Djupadal. Hon har jämförts med både Moder Jord och Pippi Långstrump. Hon gör saker på sitt sätt och är inte rädd för att misslyckas, inte ens i tv-rutan, vilket har gjort henne folkkär. Men allt var så nära att aldrig hända.

Hoppar jag inte nu så kommer jag inte att göra det alls, tänkte tvåbarnsmamman Charlotta Björck. Så hon sa upp sig från vårdjobbet och tog sats. Hoppade upp på scen, in framför kameran och ut i svenskarnas tv-soffor. Efter sommaren väntar både lättsam revy och tungt polisdrama.

2021 var året då en Lundafödd skådespelare gick rakt in i våra hjärtan som Malmöpolisen Magnus i Tunna blå linjen.

Cyrano de Bergerac. Pinocchio. Tycho Brahe. Det behövs inte många fingrar för att räkna upp människor kända för sina näsor. Hos Mischa Billing är det inte bara hennes erkända näsa som är känslig. Det är även tungan, kroppen och själen.

Landskronatösen Siw Malmkvist har sjungit på tio språk, haft 50 låtar på Svensktoppen, vunnit både svenska och tyska melodifestivalen och som första svensk tagit sig in på amerikanska Billboardlistan. En folkkär stjärna som inte är intresserad av vare sig glitter eller glamour men är stolt över att ha lärt sina barnbarn hjula.

Jag vill leva nu, hela tiden och varje dag, säger Marie Olsson Nylander. För tio år sedan blev hon ”Husdrömmar-Marie” med svenska folket, sedan dess har tv-tittarna troget följt henne genom renoveringar, sjukdomar och relationskriser.

Sportjournalisten Olof Lundh berättar om dialekten, om demonerna och om att vara jobbig.

Programledaren Malin Olsson: Om hypnos, arbetarklass och att känna sig osynlig.